I ett hårt bokat Acusticum (Dansens dag och Piteå Älvsbyn orkesterförening huserar i konsertsalarna) får Texas-tjejen nöja sig med konserthusets orkesterrum. Vi är få, men vi sitter nära och det blir nästan känslan av en exklusiv vardagsrumsspelning.
.
Hon har inte den största rösten, men hon använder den med klass och är grym på att bära hjärtat och smärtan i sina texter. "How 'bout it" är ett fint exempel, för att inte tala om den underbara covern på Teddy Thompsons "Down low" som kvalar in bland årets starkaste musikupplevelser för min del. Lång, nyanserad och väldigt känslosam. Åhh så bra!
Nya låten "Hawks don't share" är också en höjdare, en upptempolåt med stark refräng och rejält framåtdriv. Rena rocklåten i sammanhanget. Jag vill cabba ner, styra in på en inlandsväg och aktivera farthållaren på en 90-sträcka.
.
Hon backas upp av ett bra band där inte minst gitarristen Andy Bianculli får mig att dra på smilbanden med sina smakfulla inlägg och för all del ett riktigt häftigt utflippat utbrott på ett hörn.
Carson McHone sjunger country nära din vardag – "Maybe they're just really good friends" (countrytitel någon?) exempelvis – och långt ifrån sporrar och fransiga skjortor. Musik och text gör vad de ska. Hittar varandra. Carson McHone är en pärla. Upptäck!