Föreställningen är löst upplagd som en skoldag med olika figurer i centrum för olika ämnen (tyst tyska, bordellorientering med mera) och Bengt Strömbro, här kallad klassföreståndare, som försöker hålla åtminstone lite ordning. Den spartanska scenografin föreställer en skolsal och taket är fullt av pedagogiska affischer som hissas ner.
Här finns gott om dialekter, sjuk mimik och tokiga röster. Kort sagt är det ett humoristiskt detaljjobb av klass i en föreställning som bygger på sömlösa nummer och samma skrattpoäng snarare än sammanhållna sketcher.
Den väsande, kolsvart nitiske Lars Stenberg (Sven Björklund) är min stora favorit. Citatet: "Lättstött å ful, dä ä bra kombination". Den här gången har han startat partiet Nej nej nej, med sig själv som ordförande. "Sälj Älvsbymasten" och "Nej till webbkamera och blinkers" finns bland frågorna han vill driva, ivrigt påhejad av partikamraterna, bland annat en lysande Sofia Wretling med galen röst. Hejdlöst roligt.
Gummimannen Mattias Fransson behöver bara visa sig som den märklige Mikal Hjort så skrattar jag. Den här gången ritar han partners åt sig själv och önskar att en koala ska bosätta sig på hans ben.
Seriens ständiga dramadrottning, Katla (Olof Wretling), kommer ut som bordellmamma och folklivsfanatiker Job Andersson (Sven Björklund) drar skrönor om gamla tiders fattigmanslekar som "Vatten och avlopp" och "Trekammarbrunn". Äckelfaktor: mycket hög.
Självklart finns den yvige Pite-Patrik med. Sven Björklunds populära och vansinnigt roliga karaktär har ju hemmaplan den här dagen. Han namedropparPite-adresser, syr om BlackieLawless scenkostym och visar ett kontrakt om "livet efter 40" mellan honom och kompisen Steffe Norell (skrivet på rungande pitebondska). När Norell (boende på Trädgårdsgatan och spelad av Olof Wretling) återställer en spoiler till Patrik, berättar han samtidigt att han har hittat den hemma hos Mikael Renberg. "Han har haft den som skohorn". Lokala poäng igen.
Det är svårt att inte jämföra med humorgruppen Klungan (där tre av fem också ingår), vars föreställningar brukar lämna mig helt orkeslös efter skrattkramperna.
Mammas nya kille må vara det starkare varumärket, men riktigt upp i Klungan-nivå når Mammas nya kille inte med "Kunskapslyftet".