Elin Jäderström kommer från Södra Sunderbyn. Hon har arbetat på ”Ekot” i Sveriges Radio och på TV 4 och är numera pressansvarig på en barnrättsorganisation.
Hennes familj träffade aldrig Agda Rössel, men som barn fick hon höra berättas om sin morfars faster och hennes karriär. 2016 kom släktingen på tal och Elin började googla. En "makalös story" väckte hennes nyfikenhet, även journalistiskt. Hon började fråga runt bland politiker och diplomater. Hon fick även kontakt med släktingar hon inte visste fanns. Parallellt med sökningar och intervjuer började hon skriva, utan planer på någon bok.
– Alla var så positiva till att prata om Agda Rössel. Det var som att öppna dammluckorna.
.
Agda Rössel föddes i Kilvo utanför Nattavaara. Hon visade tidigt prov på sin skärpa och gjorde bra ifrån sig i skolan. 23 år gammal drabbades hon av tuberkulos och karantänbestämmelser grusade planerna att bli sjuksköterska. Hon flyttade till Stockholm på vinst och förlust, tog arbete på en frisersalong och pluggade på kvällarna. Året var 1935. Senare blev studier vid socialinstitutet hennes startskottet för politik, fackligt arbete och flyktingfrågor.
– Hon hann jobba med olika saker i 20 år, bland annat för Rädda barnen och arbetsmarknadsstyrelsen. Hon var väldigt erfaren när hon blev FN-ambassadör.
.
Ändå blev det ett ramaskri när hon utnämndes. Många hade trott att jobbet skulle gå till Sverker Åström, den klarast lysande stjärnan på UD.
– Motståndet hängde kvar trots att hon hade en lysande karriär ute i världen.
Pionjären från Norrbotten var besluten att inte ge belackarna några gratispoäng.
– Hon var tvungen att vara minst dubbelt så bra hela tiden. Dubbelt så påläst, dubbelt så vass i debatterna och perfekt i utseendet.
Driven av ett starkt rättvisepatos gjorde Rössel jämställdhet och flyktingfrågor till huvudområden.
– Hon var så otroligt modern. Bara det här med jämställdheten; att män skulle vara bättre rustade för vissa jobb var helt absurt för henne. Det fanns inte i hennes värld. Det där var ovanligt för den tiden.
.
Trots att hon inte var medlem i partiet kom Agda Rössel att ständigt förknippas med socialdemokratin och har kallats en av dess kvinnliga portalgestalter. Hon beskrivs som både tuff och charmig, en skärpt yrkeskvinna som var snabb i repliken. Samtidigt var hon alltid på sin vakt, både socialt och i sin framtoning.
– Hon var väldigt stereotypt kvinnlig med kjol och smycken. Hon var en skönhet. Därför chockerade hon maktens män genom att i sitt sätt vara ganska sterotypt manlig. På jakt vid ett av Titos slott i forna Jugoslavien visade hon sig vara en grym gevärsskytt. Det hade hon ju lärt sig under uppväxten. Hon gick även ner i gruvschakt utan att blinka, vilket inte de manliga ambassadörerna gjorde. Hon fascinerade och skrämde samtidigt.
Hon är ihågkommen som stridbar och skarp, men också glad och social.
– Hon var ett socialt geni som kunde röra sig bland alla, både ute bland folket och hos kungligheter. Det var hennes ess i rockärmen.
Elin Jäderströms bok bygger på 25 djupintervjuer med allt från från Ingvar Carlsson och diplomater till Agda Rössels son och hemtjänst. Det är en berättelse på olika nivåer, dels om en fantastisk karriär, dels om personen Agda Rössel.
– Det är en ganska sorglig och tragisk personlig berättelse. Hennes dotter tog livet av sig som 21-åring. Agda var ensamstående förälder och det här hände under brinnande karriären. Det präglade hela hennes liv.
Efter åren som FN-ambassadör i New York 1958-64 blev hon ambassadör i europeiska länder med diktatur som specialitet. 1964-69 var hon i Belgrad under Tito-eran, 1969-73 i Prag efter Pragvåren. Sista perioden var i Grekland under och efter juntans fall.
– Det var en jättespeciell historisk tid. 1976 tvingades hon gå i pension, vilket hon inte var det minsta intresserad av. Hon var 66 år och fortsatte att jobba i 15 år med exportfrågor. Svenskt näringsliv älskade henne.
En högre social status blev ett verktyg till förändring snarare än ett mål i sig. Elin Jäderström beskriver en kvinna som ville förena människor. De högst aktiva pensionärsåren känns talande.
– Under pensionen fortsatte hon med sin representation i lägenheten på Södermalm. Hon bjöd hem politiker, studenter, grekiska flyktingar – alla möjliga – och hade intellektuella samtal.
.
Elin Jäderströms bok har kastat nytt ljus på en bortglömd kraft inom internationell politik. Den har uppmärksammats på UD och lett författaren till en rad framträdanden.
– Jag hoppas kunna jobba vidare med livshistoria. Det vore jättekul om det blev någonting dokumentärt i tv eller radio.