– Låten är ju rätt gammal. Den kom till vid svärmor och svärfars sommarstuga. Vi var där ofta när ungarna var små, i Västerbottens inland. Det var miljön till låten. Vi hade en brasa nere vid stranden och så låg träsket där utanför.
– Det var ett sånt ställe man kan längta till. Det var fantastiskt att vara där på sommaren, en liten by med bara några gårdar. Granström heter den.
Som Ronny Eriksson minns det skrev han låten på plats. Den hamnade tidigt på Euskefeurats repertoar, finns med på albumet ”Levandes” från 1984 och den slog direkt an en ton hos publiken.
– Folk satt och grät när vi spelade den. Vi har hört många berättelser kring låten, människor som verkligen har tagit den till sig. När vi spelade den på havsbadet i lördags var det knäpptyst i övrigt. Folk lyssnade och sjöng med.
Bonden finns kvar
Han tror att folk känner igen sig i texten, och säger själv att den är lite sentimental.
– Den är ju en nationalsång i Tornedalen till exempel. Paul Muotka har översatt den till meänkieli. Raj Raj Band har spelat in den och den har även legat på Värmlandstoppen med en tjej som har sjungit in den. Den har vandrat. Den finns överallt. Det är en låt som kommer att finnas kvar.
Vad är kärnan i texten?
– Den här hembygden. Nu förtvinar landsbygden. Nu ska alla in i städerna, men bonden finns kvar i oss. Det finns en längtan tillbaka till rötterna och tryggheten. ”Man vet vem som är släkt med vem”. Det blir en bild av vår tid, av vår utveckling.
Så vad tycker då textförfattaren själv om Greta Öqvists version?
– Den är helt underbar. Plötsligt går hon ner och sjunger sprött. Sedan är det lite Madonna. Hon har sett på tv hur man rör sig när man sjunger pop. Och så sjunger hon jättebra. Det är väldigt roligt.