Hon pluggar gehörsbaserat musikskapande på musikhögskolan och är snart klar med utbildningen. Här mötte hon även sin pojkvän som även producerar hennes musik under sitt alias Esenar.
– Det är lite sorgligt att lämna skolan. Det känns som om man börjar bli vuxen på riktigt, säger hon.
.
När Rommish var nio år flyttade familjen från Iran till Göteborg där de hade släktingar. Hon minns tydligt de stora kontrasterna. I Sverige fick människor mycket utrymme och det fanns frihet för individen. Å andra sidan fick hon uppleva mobbning, någonting hon inte varit med om i Iran.
– Jag kunde inte språket. Folk kunde säga i princip vad som helst, om ansiktet, kläderna och saker som inte stämmer. Barn är barn, men de kan vara elaka.
– Det är konstigt att folk kan spegla sitt innersta genom en kommentar.
.
Hon växte upp med persisk musik, mötte MTV i Sverige och på gymnasiet fick hon upp öronen för Beatles.
– När vi flyttade till Sverige gick jag på kulturskolan och började spela gitarr. Det var där allt började. Det var en helt ny värld. Jag fick alltid rysningar när jag hörde piano eller gitarr. Jag tänkte "jag måste hålla på med det här". Jag hamnade i en helt annan värld. Det är som en drog, fast en bättre version.
– På grund av regimen får inte kvinnor uppträda och ha livekonserter i Iran, så jag drömde aldrig om att bli artist då. I Sverige var språket svårt. Jag trodde aldrig att jag skulle bli så bra på svenska att jag skulle kunna skriva texter och uppmana folk att ändra på någonting.
När hon mötte Peshi, en av grundarna av tjejkollektivet GangSheBang, som presenterade sig som artist blev det en vändpunkt.
– Jag tänkte ”wow, så kanske jag också kan säga en dag”. Jag kände att det var det jag ville göra. Jag vågade aldrig drömma innan jag träffade henne. Hon är en stor inspiration.
Nu har hon lärt sig att drömma sloss. Rommish har stora planer, säger hon.
– Jag har en lista där det står vilka scener jag vill står på. Jag bockar av dem en och en (skratt). Jag ska spela på Luleå Pride den 14 juni.
.
Att medverka i ”P4 nästa” är också ett delmål. Där tävlar hon med låten ”Tusen och en natt” som handlar om en tjej som får kämpa för sitt utrymme.
– Den handlar inte bara om mig, utan om många av oss, människor överhuvudtaget. Vi får kämpa för att uppnå någonting.
– Ingen trodde på mig när jag var mindre. Folk skrattade åt mig ibland och tyckte att det var löjligt att jag vågade ha drömmar. Jag blev mobbad i skolan för att jag var nysvensk, det var fett löjligt att drömma om såna grejer. Jag vågade inte öppna käften och prata om det. Jag fick en klapp på huvudet och ”Schh! Var tyst. Du tar för mycket plats”.
.
”Tusen och en natt” har en exotisk musikalisk inramning. Rommish ville att hennes ursprung skulle komma fram i låten.
– När jag var liten skämdes jag lite för mitt ursprung, vilket jag inte borde ha gjort. Olika kulturer gör dig rik. Min producent har fått fram den här sidan av mig. Den exotiska delen i soundet ska han ha cred för.
Har du något budskap?
– Jag tycker att vi ska våga ta plats. Min karaktär är en tjej som gör det, som vågar leka med rösten, vågar drömma och göra saker som inte är tillåtna. Det är mitt budskap, och också att inte skämmas för den man är.
Musikvideon som släpps inom kort är inspelad i Teheran.
– Vi åkte till ett museum och filmade framför en gammal byggnad. Det är så fint i huvudstaden, berg överallt. Det ska spegla mitt rike. Jag gillar videon väldigt mycket.