Precis som föreningens slogan kommer titeln på boken att vara ”Just när du trodde att allt var över”.
Idén fick KG Johansson när han skrev en biografi om musikern/pedagogen Arno Gullberg för några år sedan. Han tog kontakt med Micke Andersson och på den vägen är det.
Båda två var engagerade i band inom Ripp-Rock och är bandkamrater i Hemul som, i likhet med exempelvis Pink Helge, är ett band från eran som levt vidare till i dag.
.
Föreningen bildades 1981 och blev en gräsrotskraft att räkna med. Bandfloran var stor i Piteå på 80-talet. Ripp-Rock hade så väl ett Nirvana (som blev Hemul senare) som ett Rockset. Plus Nagazaki, Strömson, Messin’, Vox, Nam Nam och många, många fler.
Föreningen stod bakom rockgalorna på Vallsberget och en egen samlings-lp, ”Ripp-Rocks skiva”, men framför allt fixade den speltillfällen vilket gjorde att det blev roligare att spela i band.
– Det blev en jäkla träffpunkt för allsköns människor, kanske lite grabbdominerat, säger Micke Andersson som minns hur föreningen gav honom många nya kompisar.
Piteåartister som Andreas Mattsson och Bo Sundström skaffade sig tidiga erfarenheter under Ripp-Rock-flagg. Föreningen blev också lite av en plantskola för framtida arrangörer av bland annat Piteå dansar och ler, Great Gig och Face Front-festivalen.
Medlemmar i Ripp-Rock gjorde sig senare namn inom ljud och ljusproduktion, inom skivbranschen och andra kreativa näringar. Föreningen bidrog även till brobygget mellan det lokala musiklivet och Musikhögskolan.
.
Tidiga medlemsmöten hölls på Folkets hus, i Norrmalmiafoajén och till och med i stadshuset. Från och med hösten 1985 huserade föreningen i Frälsningsarméns gamla lokaler på Nygatan (i dag Musik- och dansskolan) där konserter och andra arrangemang anordnades. Under Ripp-Rocks ”paraply” fanns även teater- och skidsektion, rollspelsrum och flipperspel. Ripp-Rock hade även hejaklack på Piteå hockeys matcher.
När Strömbackaskolan brann 1989 behövdes lokalerna till undervisning. Vid övergången till 90-talet självdog föreningen. Ungefär samtidigt kom en våg av livemusik på lokala pubar.
– Jag satt själv i styrelsen 88/89 någon gång. Då hade glöden i föreningen falnat. Det kom allt mindre folk på spelningarna. Det dog ut, minns KG Johansson.
.
”Just när du trodde att allt var över” kommer möjligen att släppas runt årsskiftet och omfatta cirka 220 sidor. Den kommer att berätta historien om banden, tiden, konserterna och mycket mer.
Det blir anekdoter i boken också, exempelvis från rockgalan på Vallsberget där Plura från Eldkvarn gick in i en järnbalk i mörkret bakom scenen och där en lokal motorcykelklubb som agerade ordningsvakter vägrade att släppa in Totta Näslund till hans spelning sedan han tappat sitt backstage-pass.
.
Författarna har tidningsurklipp, bilder, en lista på cirka 70 band, samt nygjorda intervjuer att utgå ifrån, men de behöver mer material för att boken ska bli så komplett som möjligt.
– Vi vill jättegärna att folk tar kontakt med oss och berättar om sina band och sina upplevelser, gärna tjejer, säger KG Johansson och nämner bandet Zip som spelade på Vallsberget 1983 och bestod av enbart tjejer.
Zip är ett av de ”svarta hålen” i berättelsen om Ripp-Rock. Författarna letar just nu fakta om bandet. Ett annat är information om medverkande band på samma gala 1984.
– Vi har inga uppgifter om vilka som spelade då, säger KG Johansson.
Författarna har fått positiv feedback från kompisar för sina bokplaner.
Varför förtjänar Ripp-Rock en bok?
– Ripp-Rock hade under en period 500 medlemmar runt om i hela Sverige, en folkrörelse i miniatyr, säger KG Johansson och skrattar.
– Det har präglat stan till viss del. Att Piteå är en sådan musikstad beror inte minst på Ripp-Rock.