Journalisternas fråga förvånade henne, för det har alltid varit en livsdröm att skriva böcker. Hon har vetat hela sitt liv att hon skulle bli författare.
– Man blir aldrig för gammal för att debutera som författare, och jag hade tur som nådde ut. Det är inte lätt att få böcker antagna av förlagen, säger Marianne Cedervall.
Debuten Svinhugg tog nio år att skriva. Andra boken Svartvintern tog nio månader.
– Jag tänkte att det måste vara något fel, en bok kan ju inte ta bara nio månader att skriva.
Men Svartvintern blev hennes personliga favorit om väninnorna Mirjam från Kajpe Kviar - Gotland och Hervor från Kuivalihavaara – Vittangi.
År 2012 gick Marianne i pension och då blev hon författare på heltid. Mirjam och Hervors öden och äventyr får vi fortsätta att följa i uppföljarna Spinnsidan, Stormsvala och Solsvärta.
Halvårsvis bor Marianne i sitt gamla, men upprustade, kapell på Gotland och just den miljön är både tacksam och kär för henne att skriva om.
Hon berättar stycken ur böckerna om den städade läkaren Mirjam och den rättframma, svärande "Lapplandshäxan" Hervor som skickar förbannelser över allt möjligt, bland annat ett helt skogsskifte som växer mycket dåligt efter det.
– Hervor finns faktiskt i verkligheten. Hon är en av mina bästa vänner. Hon gillade böckerna, men tycker att hon svär alldeles för mycket! Ändå har både jag och förläggaren strukit en massa svordomar, skrattar Marianne Cedervall.
Hon beskriver sina böcker som feel good-böcker med mycket humor men med diverse mer eller mindre otäcka händelser.
– I boken Spinnsidan finns det barn som mår dåligt. Det var jobbigt så det skriver jag aldrig mer om. Jag vill ju ha roligt när jag skriver.
Hon berättar om sina 19 år i Vittangi där hon beundrade de sköna tanterna i bygden.
– De bakade bröd, fuskade ohejdat i Yatzy och drack rödvin i kaffekoppar.
För några år sedan ville hon börja skriva deckare och sa adjö till radarparet Mirjam och Hervor. År 2015 och 2016 kom hennes första respektive andra bok i en ny serie, om Anki Karlsson, en gotländsk Miss Marple.
– Det var så mysig miljö på ett ställe så jag kände att "här får jag lust att slänga in ett lik".
Vilket hon också gjorde, eller rättare sagt två lik och en död häst.
Nu skriver hon på tredje boken om Anki Karlsson med namn Dit solen aldrig når som kommer i augusti.