Rubriken för kvällen är "A woman's voice". Kvinnan i det här fallet är hon själv, om än hon spanar åt allt från Monica Zetterlund till Nina Simone när hon väljer låtarna. Det blir ett slags kvinnohyllning och hon reflekterar särskilt kring livet runt 40, hur hon blivit bättre på att sätta ner foten och gå sin egen väg.
.
Buczek har en tjusig, ren röst med mycket topp och lyckas variera sig bra genom insatserna. Många låtar är snygga och med bra närhet och ibland leker hon med tonbildningen, som i det feta uttryck hon hittar i den fritt flygande "Yesterdays" från Carmen McRaes repertoar. I Cole Porters "It's all right with me" skickar hon en hälsning till sin stora idol Ella Fitzgerald "Jag blev helt bortblåst när jag hörde henne första gången" och bjuder på grym scatsång.
Buczek har dessutom ett chosefritt "Lillskt" scenspråk och dessutom är hon grym på konsumentinformation med små anekdoter om musikers historia och egenheter.
.
Det här är en av Norrbotten Big Bands nättare kvällar. Sjöstedts arrangemang sprudlar, men krånglar aldrig till det.
Herbie Hancocks "Butterfly" i evighetslång version bjuder på äventyrlig elegans. Randy Newmans "I think it's going to rain today" bjuder på allvar och tyngd, ett tvådelat nummer som först liksom hänger fritt, innan ett makligt beat tar oss i mål i ett mäktigt slutparti i vad som är en av konsertens höjdpunkter. Och vad vackert klarinetter och tvärflöjter lyfter i arrangemanget till Wayne Shorters ballad "Infant eyes".
.
Jag älskar trummisen Johan Löfcrantz Ramsays sammanhållna spelstil och kompakta, torra sound. Han känns på ett bra sätt modern i sammanhanget och verkar trivas förträffligt i närheten av pianisten Martin Sjöstedt, som står för de flesta av kvällens många fina arrangemang, och Petter Olofsson som liksom tömmer tablettaskar av små förgyllande bonustoner över oss.
.
Det är ett lättlyssnat program, samtidigt som låtvalen inte är de mest insmickrande. Igenkänning kan vara en livboj om kvalitén haltar, men här behövs inte det tänket. Egentligen är det bara den i övrigt så fina "Lighthouse" som känns lite överlastad och fransig i kanterna, men den blåsarfläta trumpetaren Danne Johansson och saxofonisten Robert Nordmark lyckas få in är läcker.
Vivian Buczek och Norrbotten Big Band har hittat ett fint recept. Jag hoppas att de gör fler samarbeten.