LOUNGEMETAL. Jag var tämligen förtjust när Despotz records nyligen släppte plattan med lounge- och bossa-versioner av tokrockarna Turbonegros låtar. Piggt och fräckt, sålunda borde Hellsongs lågmälda och varsamma tackling av kända metallåtar falla mig i smaken. Det gör det, men bara delvis. Orsaken till den halvkvädna visan är att tio sånger känns som några för mycket. Den tidigare utgivna ep:n hade räckt. Harriet Ohlsson har en mjuk röst fylld av melankoli och i så här sparsmakad akustisk tappning, Kalle Karlsson, gitarr, och Johan Bringhed, klaviatur, är det ingen självklarhet att känna igen originalen. Visst, greppen är emellanåt kul eller rent av oväntade, men sammantaget lyckas inte Hellsongs uppamma den spänning som krävs. Bäst gillar jag "Run to the hills" (Iron Maiden) och det absurda i att höra Sabbaths "Paranoid" nedstrippad.
