Onsdagens lunchföreläsning var en del i programmet för Musikhögskolans 40-årsjubileum som firas i dagarna. Mikael Bäckman, som även är en välbekant musikprofil i Piteband som Ramblin’ Minds och John Henry, berättade om varför musik låtit som den låtit och hur det gått hand i hand med den tekniska utvecklingen. Han gjorde avstamp i tidigt 1900-tal och gick sedan fram till våra dagar via bilder, anekdoter och en hel del ljudexempel.
.
Publiken fick ta del av tidiga en- och tremikrofonsinspelningar, där det handlade om att placera musikerna på rätt avstånd till mikrofonen.
Musikern/gitarrlegenden Les Pauls upptäckt 1948, att kunna spela in musik på en kanal samtidigt som man lyssnar på en annan och på så sätt kunna spela in sig själv i lager på lager – skulle bli revolutionerande.
– Det är då man gör så kallade pålägg, förklarade Mikael Bäckman.
I öppnade rullbanden och flerkanalsinspelningen nya dörrar. Under 60-talet kom skivor mixade med stereoljud och en mer experimentell syn på skivinspelning som gick hand i hand med så väl musikstilars som inspelningsteknikens utveckling.
– Tidigare hade musikinspelning bara varit dokumentation. Produktion av musik blev nu någonting större än själva spelandet.
.
Ett tydligt exempel som fascinerade under föreläsningen var berättelsen om distortion, hur ”missljudet” först dök upp naturligd då små förstärkare fick jobba för hårt, men hur man sedan lyckades tygla det, skapa en effekt och bygga distpedalen, som skulle användas frekvent till gitarrer inom rockmusik. Rolling Stones ”Satisfaction” var en av de första inspelningarna med distpedal.
– Keith Richards tanke var egentligen en soullåt, att riffet skulle spelas av en blåssektion, men när han visade det för bandet använde han en distpedal och de tyckte ”Yes, det är det soundet vi ska ha! Behåll det”, berättade Mikael Bäckman och visade med ljudexempel hur tydligt det hörs ett klick på inspelningen precis innan refrängen, när Richards byter från rent till ”distat” ljud.
.
Vidare förklarade Bäckman innebörden av kompression, reverb och noise gate (vanliga begrepp inom ljudteknik), hur 70-talets separerande av instrument blivit en favorit för audiofiler, hur 80-talet blev ett årtionde där nymodigheter användes väldigt flitigt, plus mycket mer.
Mot slutet satte Mikael Bäckman publiken på prov. En inspelning som lät väldigt mycket 50-tal visade sig vara inspelad 2003 av Nick Curran & The Nightlifes. Föreläsaren förklarade att det alltid kommer att finnas nostalgiker som försöker återskapa sound som en gång i tiden uppkommit naturligt på grund av, eller kanske tack vare, teknikens begränsningar.
– Bristerna i den utrustning som fanns förr i tiden har vi lärt oss tycka låter underbart. Men det är svårt att ”fejka” en brist med någonting som funkar perfekt. Det är lite härligt. Det är charmen med tidsepokerna.
.
Avslutningsvis fick han frågan var vi står i dag, när det gäller ljudideal inom populärmusik.
– I den musik som säljer mest i dag har man väldigt mycket kontroll över ljuden. Man hör aldrig någon sjunga inte ens det minsta falsk. Det kan man fixa till i dag. Unga människor i dag kommer nog att tycka att det blir väldigt konstigt att höra någon som är lite falsk i sången.
– Å andra sidan går musikhistorien alltid så här (gör en vågform i luften). Det kan bli en motreaktion. Jag väntar med spänning på den.