Krönika/ En av livets största gåtor

Näst efter den gåta som tomten grubblar över i Viktor Rydbergs dikt ?Tomten?, den om varifrån vi kommer, varthän vi är på väg och vilken mening vårt vara här har - är en av livets största gåtor för mig den hur människor med döttrar, fru, mamma och systrar kan behandla flickor och kvinnor på ett helt annat sätt än pojkar och män.

Jag menar de människor som värderar pojkar och män högre än flickor och kvinnor.

Hur kan en man med döttrar och söner se sig i spegeln efter att ha intagit den ståndpunkten? Hur kan han se sina döttrar i ögonen? Hur kan han se mamman till döttrarna i ögonen eller för den delen sin egen mamma, utan vilken han inte skulle finnas till.

Det finns ju även kvinnor som värderar pojkar och män högre än flickor och kvinnor. Det är naturligtvis lika illa och det är än mer häpnadsväckande och obegripligt

Jämförelsen av villkoren för damerna i Alviks IK och herrarna i BBK talar sitt tydliga språk. Damerna spelar till och med fotboll på en högra nivå än herrarna men får i stort sett inget medan herrarna får allt:

Damerna får skobidrag på 800 kronor (när ett par ordentliga fotbollsskor kostar minst 1200 kronor), bilersättning på 11 kronor per mil, gymkort mot arbetsinsats och en omgång träningskläder (t-shirt, shorts, sockar och överdragsställ), bag och ryggsäck.

Herrarna får lön, tillgång till bil, gymkort utan krav på motprestation och gratis utrustning (inklusive skor förstås).

Damerna i Alviks IK har följande åtaganden och arbeten: Två bingolotter per vecka - att sälja eller behålla och betala själv. Att sälja mjukkaka, underkläder och idrottsrabatten (ett häfte med rabattkuponger som gäller i ett antal olika affärer). Att jobba åt företag mot sponsring.

Herrarna i BBK har inga motsvarande åtaganden eller arbeten.

Grundskillnaden i villkoren ligger i att få vill sponsra kvinnorna i Alviks IK medan många vill sponsra männen i BBK.

Varför gör sponsorer skillnad på kvinnor och män?

Varför är det inte självklart och värdefullt att sponsra damer i Luleå med omnejd när det är det i Umeå? Är det för att Umeå är en äldre lärdomsstad än Luleå? När kommer vi i så fall ikapp?

Nej, nu gäller det för näringsliv och samhälle här att klart och tydligt visa att kvinnorna är värdefulla, att Luleå och Norrbotten behöver kvinnorna. Att kvinnorna är den viktigaste överlevnadsfaktorn.

Har vi råd att mista civilekonomen och Alviksspelaren Ulrika Eriksson till södra Sverige? Nej, det har vi inte. Hon måste få ett jobb som svarar mot hennes långa och dyra utbildning här. Hon måste kunna stanna här - som välbetald
civilekonom och som spelare i Alviks IK med exakt lika villkor som männen på motsvarande nivå inom herrfotbollen.

Det är den enda vägen till en ljus framtid för Luleå och Norrbotten: Ett upplyftande av flickor och kvinnor till exakt samma statusnivå som pojkar och män - på alla områden.

Annars har vi framtiden bakom oss.