Jubileumsfest i blötaste laget

"För att hålla ihop det här programmet krävs det nästan att man kan trolla." Så beskrevs lördagens jubileumskonsert i Festspelens programblad och de flesta förstod nog varför. 25-åringen firades med en lång, spretig men också färgsprakande show.

När regnandet dessutom gjorde festen till en kylslagen tillställning krävdes det magi för att hålla publiken kvar.

John Houdi, niofaldig Nordisk mästare i trolleri, var därför ett bra val som konferencier. Med "magisk gymping" höll han värmen uppe. När Nils-Olof Nilsson och Helena Nybring plockades från publiken och fick sina röster stulna visade Houdi dessutom att han är en buktalare av stora mått.

Men det blöta vädret kunde han inte trolla bort.

Uppehåll var det bara när de färgstarka dansarna, tillsammans med jazz-sångaren Mr. Brown, till smittande afrobeat-musik utförde något som, ironiskt nog, liknade regndans.

Publiken dansade med efter förmåga, de vuxna med paraplyerna i högsta hugg och barnen med gummistövlar i vattenpölarna. Som extranummer: den sudanesiska nationalsången, som gladde Houdi:

"Jo, den hör man ju inte så ofta i hockey-VM."

Festspelsledningen förtjänar en eloge för att de sytt ihop en jubileumsfest som denna, men två och en halv timme är i längsta laget.

Sist i programmet var Roxy Storband och Margareta Bengtson, som efter 22 år med The Real Group provar vingarna som jazzsångerska.

Hon fick en oförtjänt liten publik och tyckte till och med synd om de tappra vädertrotsare som stannat kvar.

- Det känns nästan som ett hån att spela "Bedårande sommarvals" nu.

Jag har svårt att tycka synd om mig själv. Bengtsson klarar sig lika bra, om inte bättre, som soloartist och radade upp fina standardstolkningar. Efter ett imponerande scat-solo på "Lullaby of Birdland" och en laidback "It don’t mean a thing" är jag övertygad om att hon går en solig soloframtid till mötes.