Publiken bestod mestadels av medelålders. Det trummades på byxben och skakades på huvuden i den halvfulla stora salen på Acusticum.
Konserten var tänkt i Black box men eftersom det blivit fullt där flyttades den till stora salen som då inte riktigt fylldes.
Sgt Pepper albumet är betraktat som en milstolpe i musikhistorien och en riktig klassiker. Lagom till 50-års jubileet satsar Django Bates med musiker på att göra sin version av den legendariska skivan tillsammans med ett storband. Dock utan de färgglada kostymer som Beatles hade.
Även andra hits från Beatles framfördes.
Redan från start med just låten Sgt. Peppers lonely heats club band känns det som att man blåser bort av blåsarnas kraft. De välkända melodierna får en ny dimension och blir mer jazziga.
Stundtals tar blåset helt över och sången av Martin Dahl var svår att höra. Men att blåset dominerade var kanske meningen.
– Se det här mer som en psykedelisk safari istället för en massa sånger, sa Django Bates, på engelska förstås, vid ett av de få mellansnacken.
Mot slutet drogs publiken in i en kanon där kända strofer ur sångerna sjöngs.
Efter en dryg timmes konsert var det över men bandet klappades in igen och trots att de hade kort om tid då de skulle med ett flyg bjöd de på en sista låt.