ROCK. En gång i tiden kunde Danko Jones få tarmarna att vrida sig och håret att krulla sig på den mest välkammade. Men tiden har, som sagt, haft sin gång. Den vildsinta frenesin och det brutalt yxiga manglet har i allt större utsträckning fått ge plats åt det mer melodiösa och trots elaka gitarrer är popkryddorna påtagliga. Det märktes redan på "Sleep is the enemy" och nya "Never too loud" går i samma spår. Mer catchy, skriver skivbolaget och jag kan inte annat än nicka. Inledande "Code of the road" är bra, men nästan insmickrande. Bäst gillar jag stötiga "Still in high school" och titelspårets AC/DC-influenser är okej, men en bagatell. Många låtar känns dessvärre inte särskilt angelägna och även om publiken kanske blir större är jag inte övedrivet road. Visst larmar det fortfarande, men mer än godkänt blir det inte.
