Halvtimmesprogrammet, av engelske kompositören Sir Peter Maxwell Davies (1934-2016), har Olle Persson gjort uppåt 50 gånger under de senaste 30 åren.
Han hörde verket med Mikael Samuelsson på 80-talet och blev helt tagen.
– En sån här artist vill jag också vara, tänkte jag. Inte bara en traditionell operasångare.
.
Olle Persson ser det som ett verk som håller i längden.
– Det andas mycket 70-tal och när jag experimenterar med min röst och alla ljud och lägen är det inte för sakens skull utan för att få uttryck för hans galenskap, bekymmer och frustration.
– Sedan finns det riktig sång i det. Det förekommer Händel bland annat. Man kommer att känna igen en del melodier.
.
Han ser dramat som både humoristiskt och gripande. Själv kommer han att framträda i så väl nattsärk som i gyllene mundering.
– Det är ett enda stort känslosvall i 30 minuter. Det tar andan ur mig, orkestern – och publiken tror jag. Det händer en massa saker på scenen som är ganska chockerande.
.
Kungen som porträtteras är engelske monarken George III (1738-1820). Hans galenskap bestod bland annat i att han gick i nattskjorta, skrek och pratade.
– Det sägs att det var svårt att raka honom för att han pratade hela tiden, berättar Olle Persson.
Kungen, som lär ha haft klara stunder också, hade domherrar i fågelbur och försökte lära dem att sjunga de åtta melodier som hans mekaniska miniatyrorgel kunde spela, melodier som är grunden till de åtta sångerna.
– Det här ingår i handlingen. Flöjten symboliserar fåglarna och ”jag” försöker få den att både tala och sjunga.
Gästande brittiske kapellmästaren/pianisten Neil Georgson har fina erfarenheter från ”Eight songs for a mad king”. Han har framfört det tillsammans med Sir Peter Maxwell.
– Det är fantastiskt. Han har väldigt bra idéer eftersom han gjort det tillsammans med tonsättaren själv. Det är jätteskönt, eftersom vi inte har någon dirigent, att vi har en sådan klippa som kan verket.
.
Tonerna och ljuden är verktyg, inte självändamål. Det viktiga är att berätta en historia.
En del av innehållet ska vara knivskarpt, annat ”ungefärligt”. Olle Persson vill vara verket troget och berättar hur han gått ut i naturen för att kunna ta ut svängarna när han hittat rätt teknik för att hitta vissa höga toner och läten. En liten mus tittade nyfiket på honom.
Är det ett publiktillvänt verk?
– Det tror man inte. Folk kan vara chockade i början och tänka "vad är det här", men så följer man historien. Jag märker misstänksamma blickar och rynkade pannor i början, men efteråt har de här dragen slätats ut. Det finns en kraft i det här verket som gör att det är publikt.
Äger det här verket en aktualitet i dag?
– Exakt. Jag tänker på alla galna diktatorer genom alla år. Och nu har vi ju Trump, som precis som George III har tappat all förankring av hur världen ser ut i dag. Han har ingen koll, han kör sitt race.
.
Även Luleå, Stockholm och Helsingborg får besök på Norrbotten Neos turné med Olle Persson. Utöver ”Eight songs for a mad king” framförs även, innan paus, Rebecca Saunders: ”The underside of green”, Jonathan Harvey: ”The Riot” och Helen Grime: ”The brook sings loud”.