En kvarts orgel vid slutmålet

Lasten med den första fjärdedelen av Studio Acusticums väldiga instrument vägde mellan tre och fyra ton. Att lasta på tog fem timmar, urlastningen bara två. Klockan åtta i går morse var merparten av orgelstudenterna vid masterutbildningen på musikhögskolan redo att hjälpa till med lossningen, liksom personal från Grönlunds orgelbyggeri i Gammelstad och Piteåföretaget Marklunds Transporter.
Allt under överinseende av Simon Buser, den till Tyskland inflyttade schweizaren som arbetat intensivt med ritningarna över Acusticumorgeln vid orgelbyggeriet i Marburg och har kontroll över varje millimeter.
Aquiles Aguayo är van vid att hantera orgeldelar efter att ha arbetat hos Grönlunds i 20 år.
- Jag lastar en orgel per år, både in och ut, så det har blivit några stycken, säger han.
Inga skador
Mircea Bodea, den ende av de närvarande som var med vid lastningen i Marburg, hjälper även till med urlastningen. Han står inne i lastutrymmet och kontrollerar att allt är oskadat, samt bestämmer i vilken turordning arbetet ska ske innan alla, inklusive han själv, hugger i för att inte tappa något.
- Först körde jag från Marburg till Travemünde och tog färjan till Malmö därifrån. Sedan var det bara att börja köra norrut. Hela resan tog två dagar. Lastbilen är min egen, men jag jobbar för Freja i Helsingborg, säger Mircea Bodea.
Arbete för organister
Simon Buser har varit i Piteå hela den gångna veckan. Han har bland annat övervakat ankomsten och den slutliga ihopfogningen av de luftlådor och bälgar som Grönlunds orgelbyggeri tillverkat i egenskap av underleverantör. Fortfarande är det mycket kvar av träet att måla med slamfärg och åldersbeständigt benlim som står och småkokar på en platta. Orgelstudenterna har hjälpt till med målningen och med att klä de fyrkantiga öppningarna med läder - och de är mer är välkomna att fortsätta.
- Vi är frivilligt tvångskommenderade, skojar de.
- Fem veckor beräknar vi att den här första monteringen ska ta i anspråk och jag kommer att vara kvar i Piteå hela tiden, säger Simon Buser.
Leif Mäkipiha har arbetat på Grönlunds i bara två veckor, men har gjort arbetspraktik där innan han anställdes.
- Jag kan trä och har träutbildning, därför ville jag till Grönlunds trots att det är länge sedan jag jobbade med trä.
- Vi ska alltid vara två här i Piteå från Grönlunds, jag och en till, hela tiden fram till 4 juli. Sedan är det festspel och då får det inte se ut så här, säger han och blickar ut över korridoren bakom scenen.
Det är där han håller till när han sågar hål med millimeterprecision i de färdigmonterade och nymålade trälådorna. En del av taket i korridoren är utrivet.
- Där ska fläkthuset vara och det är där de sänkt golvet för spelbordet. Orgeln blir vackrare om spelbordet inte är så högt upp, förklarar Leif Mäkipiha.
Tung pjäs
Han funderar över både helhet och detaljer för Acusticumorgeln medan han sågar:
- Jag har fått förklarat för mig att de högsta piporna är krökta högst upp, för att takhöjden ska räcka till, men att krökningen inte påverkar klangen.
- Och jag tror att det är bra att träet målas, för ljudets skull. Jag hoppas förresten att studenterna fått veta att Simon berömde dem.
Studio Acusticum har en lyft i taket med vajrar, som klarar högst 220 kilo utan fara för att det berömda taket tar skada. Orgeldelar som är tyngre än så behöver en kranlyft från Umeå för att kunna placeras på orgelläktaren. Totalt väger orgeln som helhet 12-13 ton.