Han är på julbesök hemma i Piteå när PT träffar honom, Per Nordmark som lämnade Piteå 1995 när han spelade trummor i Lulebandet Fireside som fick vind i seglen, blev en internationell snackis och fick stjärnproducenten Rick Rubin att jubla.
Per Nordmark har i stort sett livnärt sig som musiker, artist och producent sedan dess, men avslöjar att han en kort tid körde budbil och att han också vikarierade som lärare i grundskolan en period.
- Det var roligt, tills jag började höra barnröster på nätterna. Det var ganska stressigt.
Buddy Rich och Venom
När han lagar mat - en stor passion vid sidan av musiken - ges tillfälle till att lyssna på andras musik. Grytorna puttrar medan en resegrammofon från 60-talet serverar toner av så väl Buddy Rich och Roxy music som Kiss och Venom. Jo, här finns ytterligheterna.
- Jag har alltid varit bred i min smak. Jag blir så lätt uttråkad. Ofta hittar jag något som jag lyssnar intensivt på, sedan måste jag bryta ny mark, säger Per Nordmark.
Nyligen har han haft en period med tysk techno som D.A.F., men även norsk black metal som 1349.
- Det där började redan när jag var liten och köpte första Venom-plattan. Det kan låta illa och vara fult, men samtidigt tilltalande. Om musik bara blir vän, blir den tråkig. Det ska vara som livet, suveränt och jävligt samtidigt (skratt).
Britta Perssons album "Current affair medium rare", som han är medproducent på, nominerades nyligen till en grammis.
- Det är kul eftersom några fler kanske för upp ögonen för den, men som pris känner jag inte så mycket. Man vill ju att ens musik ska få chansen. Det är ingenting man kan räkna med i dessa dagar, säger Per Nordmark som varit nominerad både med Fireside och Breach tidigare.
De arbetade med skivan i nästan ett och ett halvt år och jobbade bland annat i den skånska studio där Per Gessle brukar hålla till. Han beskriver skivan som fantastisk.
I januari åker han på turné med Britta Persson på kontinenten där de blir förband till Johnossi. Månaden därpå blir det en ny skiva med Kriget. Kanske kan det dyka upp någon låt med sång på den plattan. Året blir fyllt av musik, det är ett som är säkert. Helst skulle han producera mer.
- Det är väldigt kul. Förhoppningsvis är livet ganska långt. Det finns mycket jag vill göra. Så småningom kanske man vill öppna en restaurang i Italien eller någonting.
Han försöker värja sig från självcensur. Kompromisslösheten tycks genomsyra det mesta han gör. Undertecknad för det på tal. Han börjar skratta.
- Det är lite tjurskalligt kanske, men integritet är så viktigt. Det gäller allt i livet. Man ska inte göra det man inte vill göra. Det mår man inte bra av.
Inre krig
Skivaktuella Kriget är bland det roligaste han har gjort. Den nystartade instrumentaltrion han har tillsammans med Gustav Bendt och Christopher Roth har gjort bejublade spelningar. Bandets yviga musik som Per Nordmark kallar ett ordnat kaos, bygger på stundens ingivelse i snabba kreativa processer.
- Kriget har ingenting med våld att göra. Snarare med ett inre krig. Det finns inom alla. Det gäller bara att släppa loss det. Så kändes det.
- Gustav ringde och sa "vi ska spela in lite grejer i morgon". Vi träffades och spelade in sju eller åtta låtar direkt. Det blev Kriget. Vi fattade ingenting. Det var helt sjukt, men kändes helt naturligt.
Ingen visste vad som skulle hända. De samlades ganska förutsättningslöst i Christoffer Roths studio. Ljudet ställdes in snabbt, man tryckte på "rec" och improviserade.
- Man är oftast i kölvattnet av något som redan är gjort och det är svårt att göra någonting nytt som inte känns sökt. Med Kriget har vi någon slags grundenergi som känns väldigt mänsklig. Det är tungt, ganska komplicerat, men ändå naivt och dumt. Med alla effekter och allt har vi lyckats skapa någonting som inte har hörts tidigare.
Per Nordmark spelade upp videon till låten "What a day" för sin far, som för övrigt också är trummis.
- Han sa "Den här skivan ska jag inte ladda ner". Jag antar att det var ett bra betyg (skratt).
Donationer
Ladda ner var det ja. Den 1 december släpptes nämligen debutalbumet (även det betitlat "What a day") digitalt på bandets hemsida. Den är fri att ladda ner och publiken kan betala efter vilja och samvete.
- Det är ett experiment för att se hur mycket man kan göra utan att starta en egen etikett. Den finns där ute att ladda ner. Vill man donera så kan man göra det. Det är samtidigt en liten känga. Skivbolagen är kvar i ett tänk som inte följer det "reella". De klamrar sig fast vid en gammal struktur.
Vill återförena
2011 blir det sannolikt en ny platta med egna projektet Bad Hands ("Det blir nog en mörkare och mer homogen platta") och det kan också bli året när Fireside återförenas.
Efter senaste plattan "Get shot" (2003) gick luften ur medlemmarna, som Per Nordmark beskriver det, och de försvann åt olika håll.
- Som vanligt när man har spelat ihop länge så blev det bråk och så där. Allt rann ut i sanden. Det blev inget avslut, säger Per Nordmark som tror att bandet skulle ha kul om de gjorde en platta i dag.
- Vi har ju aldrig avslutat det där. Vi har haft en tanke ganska länge om att kanske göra en platta till. Alla är väldigt upptagna. Det blir svårare och svårare att träffas igen (skratt), ta upp gitarrerna och börja repa. Tanken finns. Vi får se. Om det blir så lär det bli 2011. Annars är det kört. Det måste ske snart.