Jette Andersen kommer från Danmark, men har bott i Sverige i 42 år och är både konstnär och arkitekt till yrket. Genom åren har hon jobbat i en rad tekniker. Sommaren 2017 gick hon kurs på Konsthögskolan i Umeå, ”Sketchland”, som handlade om teckning i vidaste betydelse.
Tecknandet tar förstås plats när hon ställer ut i Piteå för första gången på 14 år. I kol och krita har hon gjort stora teckningar med höstvänlig färgskala och mycket strukturkänsla, närmast lövaktig.
– De som hjälpte mig hänga hade många tankar kring vad det här är, men jag har inte svarat på det. Folk får tänka vad de vill. Jag har inget namn på dem, men jag vet hur jag tänkt. Det intressanta med konst är att man får bestämma själv. Jag ska inte skriva på näsan vad folk ska känna, tycka och tänka.
– Jag har tagit teckningen ett steg vidare. De här är helt nygjorda för utställningen, anpassade efter utställningslokalen. Det är svårt att hänga i rampen, jag har löst det med att jobba med vertikala bilder. Jag har fått höra att ingen anpassat konsten efter det här rummet tidigare.
.
I stora rummet har ritfilm som använts bland arkitekter blivit tvåsidig ”duk” där konstnären har gjort stora teckningar med kol på det halvgenomskinliga materialet.
– De hänger löst en bit från väggen för att det är målat med kol på baksidan. Det blir nyansskillnader. Det är stubbar, grenar och svampar. Motiven är från platsen där jag bor.
En kaxig detalj i konsthallens stora rum är Lars Noréns dagbok som ligger uppslagen och visar att Jette Andersen har satt sin högst personliga prägel i just detta exemplar. Hon har använt den som sin egen bilddagbok.
– Det finns 300 skisser i den. Det var ett sätt att komma igång och teckna
Hur kom sig det här?
– Jag har läst boken och gillar den. Jag tyckte det här var en kul grej, det är så man jobbar som konstnär (skratt)
.
Med sig har hon även fyra verk från projektet ”Något om min mamma”; två oljemålningar och två skulpturer.
– Jag jobbade med min barndoms bilder, i det ingick min mammas fotoalbum från 30-talet.
Bilden på sin mor i 10 års-åldern går igen i tavlorna – i den ena har hon målat in sina egna döttrar när de var i den åldern – och statyerna.
.
I lilla rummet hänger ”Recycling”, en serie tavlor gjorda som kollage av hennes klippdockor från barndomen. Kläderna är målade i oljepastell.
– Jag gjorde dem själv för 60 år sedan. Jag hade sparat dem i telefonkataloger. Man ser på modet att det är sent 50-tal (skratt). Jag ritade frenetiskt på den tiden och hade hur mycket som helst.
Här stannar Jette Andersen till och citerar vitryska författaren Svetlana Aleksijevitj:
– ”Minnen är bara nerskräpat liv om de inte ordnas upp av en konstnärs hand”.