Besöket sammanfaller med lanseringen av en ny skiva med hans riksbekanta orkester och över en kopp kaffe ses vi för att prata om verket. "New Orleans" är bandets nionde fullängdare och kombinerar det traditionellt "kaspriga" med en del nya grepp.
Mindre "smälligt"
En mer koncentrerad inspelning har bandet aldrig gjort, även om man har pratat om det. De har inte "fixat och trixat" så mycket, som Bo Sundström uttrycker det.
- Det fanns en vilja att hitta en dokumentär situation, att inte lämna en massa skyddsnät och fixa till saker efteråt. De senaste plattorna har haft tyngdpunkt på "producerad popmusik". Vi ville göra någonting mer dokumentärt och mindre "smälligt".
- Mycket av den musik vi gör kommer från New Orleans, det bluesiga, jazziga, lite vaudeville-aktiga. Jag kan inte tänka mig någon annan stad som skulle passa bättre att sammanfatta det än New Orleans. Och så var det inte så lätt att vab:a där, säger han och skrattar gott.
Bohemiskt och sömnigt
Låtarna var inte helt färdigställda när bandet åkte över - en medveten tanke för att låta platsen, studion, andan och instrumenten sätta sin prägel.
- New Orleans påverkade otroligt mycket. Resan börjar när man köper biljetten. Mentalt är man redan där. Därför är det tråkigt med sista minuten-resor. Då får man inte gotta sig i känslan att "åhh, om tre månader sitter jag på en strand".
Bo Sundström menar att plattan kanske inte låter så traditionellt "New Orleansk" men han hoppas att valet av inspelningsplats ska märkas. Han hade själv inte varit där förr och han beskriver miljön, ett bohemiskt område i "french quarter", som på en film.
- Det är ganska sömniga, bedagade villor, nästan i någon slags kolonialstil med verandor och tropisk växtlighet. Det är varmt och långsamt med hundar som går omkring och skräpar.
"New Orleans" spelades in i ett gammalt posthus med högt i tak, bra sound och duktiga tekniker.
Fribiljetter på Norrstrand
Textmässigt tycker han att Per Lagerkvist-samarbetet med Frida Öhrn har satt sina spår, samtidigt som det är färre relationstexter än vanligt. Han berättar om låten "Cirkus" som har vibbar från Frankrike och faktiskt sjöngs på "blaj-franska" innan texten blev färdig.
- Förr var det så att när cirkusen kom till stan så var det världen som kom till stan. I dag är det inte samma sensation längre. Man har sett så mycket på tv redan. Rubriken var lite grann "barndomsminne". När man var liten och Hallbergs tivoli kom till stan ... Det var mytiskt när de kom och började slå upp på Norrstrandsbadet. Vi var där och hjälpte till och bar. Då fick man fribiljetter. Det är den grejen som är med i texten.
- I dag är det annorlunda. I texten dök det där upp - när tappade man senast hakan över någonting? Man kan se "Sagan om ringen" och säga "Vad dassigt gjort det där var". Ändå är det så sinnessjukt läckra effekter.
Bandets livegitarrist Robert Östlund medverkar både som producent och medkompositör på skivan där tretaktsbanjo och melodislingor på synt är lika välkomna. "Kom och håll om mig" är bandets första blues sedan "Hem i säng" och i "Aldrig igen" möter lyssnaren en slags "Bolero"-marsch. Bo Sundström gillar den europeiska ådra som han gärna skulle odla lite mer i bandets musik och som märks på plattan. Det sitter, som han formulerar det, "i bandets händer". Låten "Ännu en dag" med sitt kontinentala meloditema är ett exempel.
- Den är min variant på Springsteens "Dancing in the dark". Den är ju en skrivkrampslåt. "I’m sitting here getting nowhere ...". Den är en av de svängigaste rockdanslåtar som gjorts. Och den handlar om att ha skrivkramp. Den jäveln (skratt)!
Frestande kontrakt
Samtalet kommer in på det faktum att Bo Kaspers skivdebuterade redan 1993 och att det här är album nummer nio i ordningen. Bo Sundström säger att det känns ganska tröstande att kurvan för kollegorna i Eldkvarn har gått både upp och ner genom åren. Han får frågan om hur hans eget band håller ihop efter så många år och svarar med att berätta om ett frestande reklamkontrakt. En sängtillverkare ville betala stora pengar för att få använda balladklassikern "Hon är så söt".
- Mats (Schubert, klaviatur) sa "Absolut. Vi kör, men då vill jag aldrig mer spela den live, för då blir det Sängreklam-låten". Då var det givet. Självklart skulle vi inte sälja låten. Det sammanfattar lite grann vad som tickar. Visst, det är vårt jobb och vi tjänar pengar, men där har man essensen i varför man håller på. Det blir ett slags missbruk av de meta-värden vi har kring en låt och repertoar. För den skull är det inte fel att folk använder en låt till reklam.
Betalningen kommer
Snart drar Bo Kaspers orkester ut på en "annorlunda och legendarisk" Skandinavienturné. Bo Sundström vill inte avslöja detaljerna, men närmaste turnéstopp blir Kulturens hus i Luleå den 2 december och han ser förstås fram emot att få spela de nya låtarna.
- I och med det nya materialet är det här betalningen för rätt mycket slit, framför allt mentalt.