Kent Lundholm är född i en liten by, Bäckmyran, utanför Lycksele i Västerbotten och det är väl möjligt att den unge Knut i boken är lite av författarens alter ego i detta märkliga och suggestiva romanbygge. I vart fall låter Lundholm antyda att Konungarnas konung suttit åtskilliga timmar i hans barndoms kök.
I romanen sitter Konungarnas konung, en 80-årig kraftkarl, på sin hemmagjorda tron och tror sig råda över gott och ont. Han har ju gubevars evigt liv och belönar de goda med plats i himmelriket, men de onda skickar han ner i helvetet. I andras ögon är han ett original på moped och det går rykten om hans stora skatt bestående av enkronor. Men om nätterna hemsöks han av en gengångare, Lundström, från barndomen.
Lundström styr med järnhand och är besatt av vanföreställningen att hugg och slag ska göra folk av så väl fru som barn. Detta skildras av Kent Lundholm på ett oerhört påträngande sätt och som läsare finner jag mig flera gånger gripen av vanmakt över de ständiga övergreppen.