Under konsertens första hälft spelas, från början till slut, ”Norrbotten Blues”, det nya album som släpps på fredag och är, vågar jag påstå, det starkaste som fötts ur det här samarbetet. Vi är förvarnade och skivans titel är talande. Det här är tunga grejer. En del är vemodigt, annat nattsvart.
.
Redan beprövade låtar har fått ny musikalisk skrud. Ett superexempel på hur lyckat det blivit är ”På kanten av en grop”, där texten är en allegori över den allsmäktiga tillväxten, som bjuder på ett mäktigt musikaliskt tema, en riktig ”hook”, där Anders Wedins jämrande gitarrakrobatik liksom sugs upp av det stegrande blåsarrangemanget. ”Flyktingarna”, Ronny Erikssons svidande uppgörelse med flyktingfrågan, är en annan stund vars tunga allvar passar det här bandet perfekt. Ytterligheterna i ”Då tänker jag på Syrien” går knappast heller någon oberörd förbi. Det är norrbottniskt kynne och låtar om oss, med texter som emellanåt gör riktigt ont.
.
Här finns också ”Matilda”, Ronny Erikssons hyllning till sin farmor, som ihop med värmande anekdoter bjuder på ett visst gemyt. Ronny Erikssons mellansnack – jag tycker att han känns mer personlig än vanligt – lättar också upp lite, men generellt är det en dov färgskala.
Jag gillar verkligen den väg det här samarbetet har tagit. Det myckna mörkret till trots är det en väldig variation i arrangemang och stil, allt framfört av en grupp musiker som verkligen släpper fram varandra. Ovanpå detta en frontgestalt som jobbar allt mer med närhet, så väl i sitt sånguttryck som i textförfattandet.
.
Tack och lov blir det ”lurvigare” efter paus när vi serverar ett slags "Best of"-set där tempot är generellt högre och texterna på bättre humör. Vi får härliga urladdningar i den ”talking blues” som är en dröm/skröna innehållandes halva Kändissverige och inte minst i gamla goda ”Det knallar och det går”. Det band som en stund tidigare har känts som ett gäng dysterkvistar, förvisso välljudande sådana, flyger nu fram med en fräck och uppsluppen inställning.
Visst är det lätt att sköljas med i den tuffa energin i konsertens andra avdelning, men Ronny och Ramblin’ är bäst när det bränner till.