Stolt jubilar i revy det svänger om

Donald Trump vill köpa en "cheap island", en PT-reporter undrar vad vi ska göra i helgen och på äldreboendet Ängsgården är det tuff intern jargong bland de boende. Pite-revyn känns igen när den firar 20 år.

Trångt i flygsätet.

Trångt i flygsätet.

Foto: Gunnar Westergren

Piteå kommun2020-01-24 22:50

Fram å dellbaks

Med: Pite-revyn (Hannah Öhman, Per-Erik Sortti, Stefan Alenius, Catrin Sjögren, Stefan Svensson, Siw Öhman, Lars-Erik Lindvall och Petra Granström).

Dansare: Maja Holmqvist, Isabelle Isaksson, Paulina Vikström och Ella Lindvall Karlsson 

Orkester: Maria Edström, Simon Bergvall, Johan Tegheim, Robert Sandberg och Viktor Fagerlund.

Regi: Mats Pontén

Plats: Christinasalen

Längd: Cirka 2,5 timme med paus

Publik: Cirka 300

Revyn öppnar starkt med värdigt, supersnyggt intronummer, tätt följt av sketchen "Ryktet går", en parmiddag med missförstånd kring en swingersklubb, som retar skrattmusklerna rejält.

En annan stark stund är titelsketchen. En mordhistoria med, tja, förhinder i det sceniska berättandet. Vådlig fysisk humor. Jag skrattar så jag gråter.

Hannah Öhman är tillbaka på scenen. En stark tillgång med grymt flow. I "Bytt är bytt" gör hon en grym imitation av färgstarka antikexeperten Karin Laserow som värderar bättre begagnad äldre man (Stefan Alenius). För att inte tala om hennes bittra, men minnesvärda arbetsförmedlare i numret "I sista minuten".

Tillbaka är även Petra Granström, toksäker i "Hack i skivan", en favorit  i repris där hon med sång, dans och "knix" i grym synk med orkestern ger prov på revykonst när den är som allra bäst. 

Fina sångnummer får vi. Catrin Sjögren slår ett slag för lokala handeln och ger en känga åt slit- och slängsamhället i träffsäker variant på Towa Carsons "Visa mig hur man går hem". Låtval och framförande är kanon när Per-Erik Sortti tar ton som tvivelaktig målarbas i ett nummer med lokal förankring.

Överlag sitter det bra för att vara premiär. Dock får man fila på textleveransen i flerbottnade "Det finns hopp", som blandar ämnen friskt och har fler poäng än de som når mina öron.

Sedan finns det ett par stunder av nedpinkningsskämt och åldersbesvär som inte alls är roliga.

Jubileumsrevyn rymmer som sagt ett knippe riktigt fina stunder. Generellt är det snyggt presenterat i ljud, ljus, musik och dans. Och det är lätt att garva åt Siw Öhmans tanter och Lars-Erik Lindvalls gubbar. 

När Stefan Svensson repriserar sin helsköna, men överentusiastiske amatörkock i sketchen "Tinas cook-along" lämnar jag Pite-revyn för den här gången och gratulerar till 20 års arbete som garanterat förlängt livet på en och annan Piteåbo.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!