Hasselgren, som nu ställer ut vävar och broderade målningar i Konsthallen i Piteå stadsbibliotek (vernissage i lördags) - målar på kraftig tysk trädgårdsväv i fyra lager och sedan broderar hon med tunna trådar.
Den här tekniken använde hon till en större utsmyckning till nya onkologen vid Universitetssjukhuset i Linköping.
- Jag fick i uppdrag att göra en utsmyckning till ett behandlingsrum och gjorde sex stycken broderier i formatet 100 gånger 105 centimeter.
- Tanken är att de cancersjuka patienterna ska få annat att tänka på än sin sjukdom när de tittar på mina bilder, berättar Inger Hasselgren, vars bilder genomgående bygger på naturupplevelser.
Poetiska titlar
Bilderna i Linköping bär poetiska titlar som "Långt borta och nära", "Solregn", "När ljuset når" och "Rosenbrev". På den sistnämnda bilden har konstnären tecknat en otydbar skrift med tråden.
Guld går som en "röd tråd" genom Inger Hasselgrens broderier och i vävarna som hon skapar i gobelängvävstol, ofta med lingarner.
- Jag jobbar mycket med guld; vi behöver lite guld i tillvaron, säger Hasselgren samtidigt som hon med fingrarna kammar de hängande trådarna i ryan "Boning", ett av de textila verken som ingår i den nu aktuella separatutställningen i Piteå.
Till just den här bilden har hon använt syntetsilke och lin och broderat med en tunn guldtråd som kallas japanguld.
Mörker och ljus
Verket passar väl in i utställningens tema, mörker och ljus. Inger Hasselgren tycker om att arbeta med kontraster: mörker-ljus, kraftiga vävar-spröda broderier.
Guldet upptäckte hon när hon för cirka 15 år sedan deltog i en konsthantverksutställning i Blå hallen, Stockholms stadshus, där de medverkande konstnärerna tillhölls att endast använda färgerna guld, silver, blått och vitt.
På sin hemsida skriver Inger Hasselgren:
"Med rötter i den östgötska myllan söker jag mig till skogen och vattnet i många av mina vävar och broderier. Jord, skog och vatten är mitt livselixir."
Att jobba med väv eller broderi är långsamt och manar till eftertanke, förklarar textilkonstnären som är bosatt i en före detta bondgård fyra mil norr om Motala. Där har hon sin ateljé och ett galleri i en ombyggd ladugård.
Långsam teknik
Att göra en väv kan ta tre-fyra månader, ett broderi kan bli färdigt på en månad ("det får inte ta längre tid").
Textilkonstnären som kommer från trakten kring norra Vättern har aldrig varit så här långt norrut förut.
Som en hyllning till staden där hon nu ställer ut i Piteå konstförenings regi, har hon gjort en färgstark broderad målning som hon kallar "Hallå Piteå!" Den föreställer Piteå i kvällsbelysning.