Föreningens syfte är att främja utgivning och spridning av Gunnar Kieris litterära verk, sprida kunskap om hans liv och gärning och stödja honom i hans fortsatta litterära skapande. Sällskapet har tillkommit eftersom "få har betytt så mycket för att göra Tornedalen och dess historia känd för en bredare allmänhet".
Gunnar Kieri, som bodde i Piteå i 24 år och länge arbetade som institutionstekniker på Strömbackaskolan innan han började kunna försörja sig som författare, föddes i Kuivakangas en mil norr om Övertorneå för 82 år sedan. Han är bosatt i Jämtön utanför Råneå sedan 1980-talet.
Besöker ofta Piteå
- Att flytta tillbaka till Tornedalen övervägde jag aldrig, jag ville inte bo alltför långt från Luleå. Men att det blev just Jämtön var mer en tillfällighet, jag såg en annons i tidningen om en villa vid Jämtöälven som var till salu och som verkade intressant. Jag vill gärna bo nära vatten och faktiskt påminner omgivningarna här om min barndomsby vid Torneälven, säger Gunnar Kieri på tal om flytten från Piteå.
Men han besöker Piteå ganska ofta. En av hans söner bor i stan och han har även vänner och bekanta här.
Få sällskap
Fram tills nu har det bara funnits ett litterärt sällskap i Norrbotten, nämligen Eyvind Johnson-sällskapet.
- I Västerbotten finns det så vitt jag vet bara ett litterärt sällskap och det är Sällskapet Sune Jonssons vänner. Fler är de inte, dessutom brukar de här sällskapen komma efter att man avlidit, säger Gunnar Kieri och skrattar.
Han sticker inte under stol med att han är både mycket hedrad och en smula generad över vänsällskapet.
- Det kändes minst sagt märkligt att under mötet när det här bildades i Övertorneå sitta och lyssna i två timmar medan folk pratade om mig.
Vem som tagit initiativet till sällskapets bildande vet Gunnar Kieri inte, men han misstänker att styrelsens ordförande Lennart Rohdin har minst ett finger med i spelet.
Kirunabor
- Jag har frågat dem som sitter i styrelsen, men då säger de att "allt behöver du inte veta"...
Lennart Rohdin är folkpartist, bosatt utanför Norrtälje och han har ingen anknytning till Tornedalen. Däremot har han arbetat med minoritetsspråk- och diskrimineringsfrågor.
Bland övriga ledamöter i sällskapets styrelse kan nämnas Kirunaborna Lars Lindberg och Siv Holma, Katarina Kieri, Norrtälje, och Mikael Niemi, Pajala (de två sistnämnda är ersättare).
Sin första bok, den dokumentära "1:a arbetskompaniet, Storsien" från 1972, skrev Gunnar Kieri tillsammans med Ivar Sundström, Piteå.
Förutom den torde Kieri vara mest känd för sina fyra romaner om Tornedalspojken Lars, "Av dig blir det ingenting" (1976), "Jag ska ändå inte stanna" (1978), "Varför skulle jag ljuga" (1982) och "Är han inte svensk?" (1985).
Kieri läste nyligen om dessa böcker och blev positivt överraskad.
- Det var som att läsa någon annans text, jag hittade faktiskt inget som jag ville ändra på.
För närvarande arbetar Gunnar Kieri med vad som är tänkt att bli hans femte bok i en serie om Tornedalens historia.
Ny bok på gång
- Konstigt nog, trots min ålder, inbillar jag mig att jag kan få ihop en bok till, skrattar Kieri. Den fjärde boken, "Finnmarken brinner - Ruija pallaa", slutar 1853. Nu har jag tänkt att skriva om 1900-talet och de stora förändringar som skedde under detta århundrade. När jag ska skriva om den tiden har jag fördelen av att ha varit med, jag är ju född och uppvuxen i slutet av självhushållningens tid.