Christina Borgh-Engman kommer att finnas på plats i Fauns Förlags monter för att sälja sin bok från torsdag eftermiddag. Hon ska också i mån av tid medverka i den monter som Norrländska litteratursällskapet/Författarcentrum Norr har i Svenska Mässans utställningshallar.
För Christina Borg-Engman var det en dröm som blev verklighet när hon på hösten 2008 fick möjlighet att besöka Centralasien, närmare bestämt länderna längs Sidenvägen: Turkmenistan, Uzbekistan och Kirgizistan.
Första boken
- Och nu har ytterligare en dröm gått i uppfyllelse, den att skriva en bok om resan och fantisera kring hur livet var för människor under olika tidsepoker i dessa länder. Att boken nu verkligen är tryckt är riktigt häftigt! säger Christina, 60-plussare som bor i Piteå sedan 1985 och har en karriär som sjukgymnast och bibliotekarie.
- Jag har alltid tyckt om att skriva när jag haft tid och har länge skrivit för byrålådan, mest dikter och dagböcker från olika resor jag gjort med familjen, förklarar Christina Borg-Engman.
Skapande svenska
Skrivarintresset tog fart i och med en kurs i Skapande svenska på Luleå tekniska universitet med Maria Wedin som lärare 2009/2010.
- Från skrivarkursen är vi några damer som träffas regelbundet och pratar om det vi skrivit och ger varandra respons, vilket varit otroligt givande för mig. Just nu har jag flera projekt på gång, bland annat ett om min farmor och hennes familj i Härjedalen, berättar Christina.
"Drömmen om Samarkand" beskrivs av förlaget som ett finstämt epos med nutida och dåtida perspektiv på Turkmenistan, Uzbekistan och Kirgizistan, deras natur och människor samt egna reflexioner kring den inre resan.
Magiskt ord
Boken är försedd med författarens egna färgbilder, av tusen fotografier har hon valt ut ett 50-tal. Sonen Måns Engman har hjälpt till med bildbehandling och layout.
Det finns magi i vissa ord, Samarkand är ett sådant ord, skriver Christina Borgh-Engman i bokens inledningskapitel. Hon berättar att "Min gyllene väg från Samarkand" av Jascha Golowanjuk (1952) var en bok som fanns i hennes mosters bokhylla. Hon tyckte att titeln var så vacker och fantasieggande.
Ordet blev en symbol
- Själva ordet Samarkand blev för mig en symbol för något främmande och ouppnåeligt, något farligt, ett namn på en längtan, något att fantisera om när tillvaron kändes meningslös och tung.
I september 2008 fick hon möjlighet att genomföra drömresan och besöka bland annat Samarkand i nuvarande Uzbekistan, en av världens äldsta städer.
God sömn i yurta
Resan arrangerades av Tidningen Vi genom Världens resor och transportmedlen var såväl flyg och tåg som buss.
I slutet av boken berättar Borgh-Engman att hon tillbringar natten i en yurta, mongolernas motsvarighet till samernas kåtor, i Kirgizistan.
"Natten var mörk och stjärnklar, en månskära hängde över de taggiga gränsbergen till Kina, och naturen höll andan. En förträfflig sömn följde på denna spännande dag. Att tillbringa en natt i en yurta fjärran från civilisationen är att rekommendera."