PPP Egentligen är hon omöjlig att betygsätta, Regina Ilinitjna Spektor. Allt hon gör har en egen särpräglad kvalitet som en trea, fyra eller femma inte räcker till för att beskriva. Som artist är hon en femetta - men det betyder inte att allt hon släpper på skiva är femstjärnigt.
Sjätte studioskivan "What we saw from the cheap seats" är - hur konstigt det än låter - både originellt infallsrik och oväntat slätstruken. Spektor sjunger med låtsasitaliensk brytning ("Oh Marcello"), sörjer alla stackars mästerverk som hänger på museum ("All the rowboats") och låter som om hon är på väg att dö av syrebrist ("Open").
Musikaliskt har Regina Spektor tonat ned uttrycket en aning. Rösten och hennes signum, pianot, står helt i fokus. Det är ett förståeligt val, men gör att skivan som helhet tappar i dynamik.