Sommaren 1969 hade Mark Edwards, på fotouppdrag i Afrika, gått vilse i Sahara. Han blev upplockad av en man ur den lokala befolkningen, tuaregerna, som förde honom till tältet och kokade te.
- Han tog fram en kassettspelare och satte på Dylans "A hard rain’s a-gonna fall".
Poetisk upplevelse
Solen gick ner och det är kanske inte så konstigt att Mark Edwards fick en poetisk upplevelse utöver det vanliga. Under årtionden fotograferade han sedan med Dylans profetiska textrader i huvudet, vilket resulterade både i en bok och en utställning som nu visas utomhus, utanför Etnografiska museet i Stockholm och senare i år i Leksand och i Göteborg.Edwards bilder visar undersköna landskap men också blottade, utmattade pakistanska flyktingar och barn i Amazonas som tysta ser en bulldozer ödelägga regnskogen.
- Det här är de mest utsatta människorna, de lever i den värld vi i väst bara talar om, och jag har ett ansvar gentemot dem. Jag hoppas kombinationen av Dylans poesi och bilder ska väcka engagemang och fortsatt debatt, säger Mark Edwards.
Tjusig Al Gore
Helt opoetisk är däremot Al Gores bok "En obekväm sanning", efter filmen med samma namn, där miljödiagram varvas med tjusiga familjebilder från Al Gores politiska karriär.Den som verkligen vill veta vad som händer med klimatet, hur fort glaciärerna dunstar, hur snabbt öknarna vinner mark, gör bäst i att i stället vända sig till vetenskapsjournalister, forskare och fackboksförfattare. Hos dem finns de kontroversiella diskussionerna om kraftfulla åtgärder och ändrad levnadsstandard i väst, helt nödvändigt enligt vissa, inte alls, enligt andra.
Medveten på Konsum
I den nya svenska boken "Hundra sätt att rädda världen" tar frilansjournalisten Johan Tell ett helt annat grepp. Bildmässigt är hans handbok snarast en "feel-good-bok" i första hand menad att ändra vårt vardagsliv lite lagom. En cyklist på sandstranden illustrerar rådet att ställa bilen. Undersköna trädgårdsblommor ackompanjerar uppmaningen att skippa hårt besprutade snittblommor, influgna från långtbortistan.- Jag funderade mycket över tonen, säger Johan Tell.
- Jag tänkte på Al Gores film, och hur han lyckas få fram budskapet utan att en gång peka finger åt den amerikanska livsstilen. Han skriver ingen på näsan, och man kan tycka att det är lite för smart, han är politikern som vill bli omvald.
- Men genom att ge folk dåligt samvete vinner man inget. Det vore heller inte riktigt rättvist, man kan göra mycket som enskild människa, men de stora besluten, hur vår el ska produceras, tas av politikerna.
Många flygresor
Som resereporter för Vagabond har han många långa flygresor på sitt miljösamvete. Just resandet vill han inte välja bort. Numera räknar han samman de årliga koldioxidutsläppen och kompenserar dem genom att investera pengar i miljöföretag som planterar träd och bygger upp solenergi.Men inte heller han tror enbart på kompensationsinköp som ett sätt komma undan klimathotet.
- Med dagens sätt att tänka har miljövänstern köpt högerns idéer om att det går att konsumera bort ett problem. Vi köper oss fria samtidigt som grundproblemet är själva överkonsumtionen.