1956 kom hans rymdepos om ett skepp på väg mot Mars, "Aniara". Homeros korsat med "Star trek" har det kallats. Enligt litteraturvetaren Jerry Määttä, som skrivit avhandlingen "Raketsommar. Sience fiction i Sverige 1950-1968", ingår den i en rik svensk sf-tradition.
Kapplöpning
Sture Lönnerstrand, samtida med Harry Martinson, var en av de första hängivna science fiction-författarna. Andra gjorde nedslag i genren med noveller.- Det var rymdkapplöpningens era, det är inte konstigt att det satte spår. 1950-talet är verkligen raketernas och rymdutforskningens era i science fiction, säger Jerry Määttä.
Då sände Sovjet upp världens första satellit och strax därefter den herrelösa hunden Lajka i rymdkapseln Sputnik 2. Fyra år senare, 1961, blev Gagarin den första människan i rymden.
Cyberspace
Efter Sputnik och månlandningen avtog intresset förrymdfärderna. Om 1950-talet var rymdresornas tid, handlade 60-talet om "inner space".- Man tröttnade på rymden och vände sig inåt. Med hjälp av konstgjorda verkligheter, datorer och droger utforskade man det mänskliga psyket. På 1980-talet kom datorerna in i bilden på allvar och cyberspace blev ett begrepp. Men först när specialeffekterna kom i kapp litteraturen kunde man börja göra filmer som "Matrix".
Nostalgi i dag
I dag ser det annorlunda ut. Några skönlitterära författare har gett sig i kast med rymdens symbolik som en nostalgisk påminnelse om 1950-talets nyupptäckaranda eller en poetisk metafor, snarare än tekniska framsteg.I "Tredje flykt- hastigheten" (2004) skriver Lotta Lotass om kosmonauten Gagarin och det mytomspunna ryska rymdprogrammet. Malte Perssons diktsamling "Apolloprojektet" har tagit titeln av den amerikanska satsningen för att landstiga på månen.
Ett undantag är Mikael Niemis "Svålhålet", en svulstig novellsamling i "Liftarens guide till galaxens" tradition. Lars Jakobsson besöker andra planeter i "I den röda damens slott" och "Kanalbyggarnas barn", men rymdresorna låter han bli.
En historisk skildring
När filmatiseringen av Jim Lovells roman "Apollo 13" hade premiär 1995 med Tom Hanks i huvudrollen lanserades den som en rymdfilm. Egentligen är det en historisk film. Rymden är inte längre framtiden.- Rymden blev inaktuell på 1970-talet. Då lade man också ner månresorna, det fanns inget intresse längre. Man hade redan varit där och det man hittat var död sten, säger Jerry Määttä.
- Rymden finns fortfarande i populärlitteraturen, men det är svårt att hitta den i det man kallar kvalitetslitteratur. Ett tag på 80-talet var det helt ute att skriva om rymden. På 90-talet kom en våg romaner om koloniseringen av Mars, säger Jerry Määttä.
Även om science fiction håller på att bli av med sin smutsstämpel i den anglosaxiska världen är etablerade författare som intresserar sig för rymden sällsynta. De intresserar sig för kloning, genteknik och övervakningssamhället.
- Rymden är inte död, men det finns ingen hype heller.