Därför använder de två redaktörerna en enkel layout, läsarna ska inte behöva ha den senaste programvaran. I dag har de 20 000 unika träffar i månaden, medan många traditionella kulturtidskrifter kan ha en upplaga på tusen exemplar per nummer.
- För fem år sedan skrev inte Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter om måleri, det var de sista åren man höll på med postmodernistisk konstkritik. Vi kom in som en reaktion från konstnärernas sida.
- När vi fick frågor om hur vi skulle kunna skriva om våra kollegor hänvisade vi bara till alla författare som gör det, säger Leif Mattsson.
- Det går ju alldeles utmärkt att ha den blicken också. Vi ansåg att det var många av de konstvetenskapliga kritikerna som inte hade så bra koll på teknik och skapandeprocess. Vi kände inte igen oss på kultursidorna.
- Vi hade tänkt ha det här vid sidan om, men det blev ett enormt genomslag hos gallerister och konstnärer, och det borde vi ha räknat ut. De fick reklam.
Enda nackdelen med att starta nättidning istället för papperstidning var just ekonomin, enligt Leif Mattsson. Annonsintäkterna har aldrig räckt till mer än nödtorft. Och stipendierna är engångssummor - inget att bygga en långsiktig ekonomi på.
- Bara man ger ut en kulturtidskrift i papper med fyra tidningar per år får man ett antal hundra tusen från Kulturrådet och kan hålla en person på kanske tre kvarts tjänst. Det har ju inte vi haft chans att göra någon gång.
Just ekonomin och möjligheten att få statligt stöd är också avgörande för om kulturtidskrifter på nätet ska gå från de ideella fantasternas forum, eller författares personligt hållna bloggar, till professionella och kritikerbaserade tidningar, framhåller Jan Arnald, redaktör för den mångåriga tidskriften Aiolos, om litteratur, teori och estetik.
Tidigare var han redaktör för Svenska Akademiens och Natur och Kulturs tidskrift Artes, som dock lades ner.
- En person som jag borde vara konservativ och tycka att det är mycket bättre med de gamla tidskrifterna, men jag är inte alls säker på det.
- Jag tror vi är på väg mot en annan situation, men så länge nätet bara drivs av entusiaster som skriver för att de tycker det är roligt, eller för att de läst en bra bok, kommer vi inte att få någon motsvarighet på nätet. Det måste bli mer professionellt, säger Jan Arnald (bilden).