Naguib Mahfouz kallades för "Egyptens Balzac" och är den ende arabiske författare som fått nobelpriset i litteratur, vilket gör honom till en frontalgestalt inom den arabiska litteraturen. Varje ny roman som publicerades var en stor nyhetshändelse i hela arabvärlden.
Han föddes i Kairo 1911, där familjen bodde i områdena al-Jamaliya och al-Abbasiya - två områden som ofta förekom som miljöer i hans böcker. Redan som 17-åring beslutade han sig för att bli författare, och 1938 gav han ut sin första novellsamling.
Men författandet ledde inte till några stora inkomster. Han fick anställning inom den egyptiska förvaltningen, där han fortsatte att vara anställd i 35 år. Bland annat blev han chef för den egyptiska motsvarigheten till Filminstitutet.
Fina noveller
Parallellt med sin karriär inom byråkratin fortsatte han att skriva. Mest framgång fick han med en trilogi, som kort och gott brukar benämnas "Trilogin". I den berättar han om en familjs liv under den första delen av 1900-talet, en tid då Egypten upplevde stora förändringar. "Trilogin" är ett av den arabiska samtidslitteraturens stora verk, menar många.Han var även en hyllad novellist, och hans novellsamlingar anses vara bland de finaste i hans produktion. Sammanlagt skrev han ett 50-tal romaner och novellsamlingar. Den senaste bok han publicerade var den självbiografiska "Echoes from an autobiography", som inte finns översatt till svenska.