Cecilia Wikströms och folkpartiets förslag innebär ett steg rakt emot moderna läroplaner och kursplaner. Statlig detaljstyrning i stället för fokus på mål och resultat. Sedan kommunaliseringen av skolan är det upp till respektive kommun att också välja läroböcker.
- I den nya kursplanen för gymnasiet utgår vi helt från läslusten, hur vi ska få eleverna att läsa. Det är sådana signaler vi vill sända ut. Vi tar ett samlat grepp om svenskämnet, med både litteratur och språk.
- Lärarens uppgift blir att hitta vägen, att hitta böcker och artiklar som appellerar till unga människor. Det kan vara både moderna romaner och klassiker, det beror på sammanhanget och inte minst på hur det görs, säger Suzanne Mehrens på Skolverket.
Stagnelius eller Atterbom?
I slutet av 80-talet lades den statliga myndighet som granskar innehållet i skolböcker ner (numera görs det emellanåt av författaren Göran Hägg på Aftonbladets kultursida), men inte ens då fanns någon lista över vilka läroböcker, och ännu mindre romaner, som eleverna prompt skulle ta del av.Däremot fanns, en gång, rekommendationer på exempelvis Stagnelius eller Atterbom.
- Jag vill understryka att folkpartiets förlag om språktest är bland det mest idiotiska som framförts, det kränker folks rättigheter, men kanonförslaget tycker jag i grunden är bra. Det naturliga sättet vore att återgå till specificerade läroplaner som inte är tvång, säger Göran Hägg.
- Det är därför protestantiska länder ofta har lyckats både demokratiskt och vetenskapligt mycket bättre, man har tvingat folk att ta del av ganska fåniga religiösa skrifter, men alla har läst dem och hamnat på samma nivå. Det tror jag också är något av vad folkpartiet tänkt sig, säger Göran Hägg.
En litteraturlista för att få ett gemensamt kulturarv eller för att förbättra elevernas uttrycksförmåga? Medan folkpartisten Cecilia Wikström talar om båda, väljer olika debattörer att ta sig an olika delar.
Horace Engdahl hjälper gärna till att ta fram en lista på böcker.
"Det svulstiga i ansatsen, det fåniga i pretentionerna på att sammanställa en kanon, är avdragsgillt i förhållande till ambitionen att skolbarnen ska få reda på lite om den kultur som de trots allt lever i." skriver DN:s kulturchef Maria Schottenius i sin recension av danskarnas kulturkanon.
Studieovana miljöer
Samtidigt: Även om gymnasieutbildning och högskolor byggts ut de senaste årtiondena klarar det svenska utbildningsväsendet inte av att till fullo ta hand om alla nya elever, varav fler än tidigare kommer från studieovana miljöer.- Att barn går ut ur skolan utan att kunna riktig svenska beror inte på att de inte läst
August Strindberg, de klarar inte av att läsa August Strindberg. Det är ju det som är problemet.
- Eleverna har inte fått en undervisning som mött deras behov, säger Aina Bigestans, föreståndare för Nationellt centrum för svenska som andraspråk på Lärarhögskolan i Stockholm.
Hon vill har mer satsning på lärarutbildningen.
- Det går inte att säga att det behövs mer svenskundervisning rakt av, och kasta ut massor av pengar på det, man måste titta på vad eleverna behöver. Lärares kunskaper om språkutvecklande arbetssätt är väldigt liten i dag, vi lever fortfarande i ett enspråkigt land. Det är inte mycket flerspråkighet som finns med i lärarutbildningen.
Felaktig polemik
Det handlar också om elever utan hemmiljö där skriftligt orienterad standardsvenska är vardagsspråket.- För elever i hem utan böcker blir skolan främmande, det går inte att bara slänga på dem klassiker, frågan är hur man lockar dem att läsa dem? Ingen lärare tycker det är oviktig med god skönlitteratur.
Hon anser att folkpartisterna polemiserar mot människor som inte finns:
- Folkpartiet måste ställa sig frågan vad det är som gör att eleverna inte klarar av att läsa.