Det är frågor som upptagit henne och ensemblen.
- Jag gjorde valet att inte berätta om de värsta, de hade blivit monster. Jag ville hitta män som låg närmare mig själv, annars blir det "ett vi och ett dom". Jag är mer intresserad av att hitta glappet, den där gränsen som är hårfin, när det bara råkar hända. Jag kan till exempel förstå varför Nils köper sex i Moskva. Det är då vi kan diskutera det, om det är något som finns hos oss själva.
Självklar
Lång, ung och självklar sitter hon framför scenen i Riksteaterns replokal ute i Hallunda. Med hela armen viftar hon åt en tekniker bakom: högre volym.En smäktande kärleksballad av Nick Cave sveper in den torftiga krogmiljön där fyra ensamma män har ockuperat var sitt hörn. Ett enkelt men effektivt grepp för att vi ska känna igen oss själva och det sorgesamma i hela situationen.
Lisa Langseth gick ut Dramatikerlinjen på DI för fyra år sen. Trots att hon bara är 30 år har hon hunnit skriva och regissera hyllad dramatik för landets största teatrar. En av hennes pjäser, "Godkänd", premiärvisas som kortfilm på Göteborgs filmfestival och får hon som hon vill blir det mer film. Hon har ideer.
"Pleasure" skrev hon på uppdrag av Riksteatern och Teater Västernorrland. Hon blev ombedd att berätta om sexköp och människohandel. Det tog ett tag innan hon nappade.
- Jag nappade faktiskt inte alls. Jag blev rädd och tänkte att det kan jag inte göra. Jag ville inte ha någon "Lilja forever" för scenen, det kändes inte alls kul.
- Det har varit så mycket om kvinnorna, men de blir ju prostituerade för att de behöver pengar. Det är en klassfråga. Det är en helt annan sak med männen som köper, de är svårare att förstå och då blir det intressant. Det blir en gåta.
Porrsurfade
Lisa Langseth läste sociologiska undersökningar, intervjuer med sexköpare och polisprotokoll. Hon porrsurfade på internet.- Jag var på de värsta ställena. Jag tänkte att jag inte skulle vara den där kulturarbetaren som släpper efter halva vägen. Det var ganska jobbigt.
När hon väl började skriva lämnade hon alla undersökningar. Pjäsen är ingen dokumentärteater framhåller hon. Istället talar hon om männen som fyra fiktiva universum med var sitt interna system. Den medelålders läraren Nils har potensproblem och låter sig förföras under en språkkonferens i Moskva. Killen som just gått ut gymnasiet lever i ett erotiskt vagabondparadis i Thailand där den unga kvinnan hoppas få följa honom tillbaka. Han kan inte riktigt få ihop henne med studentrummet i Uppsala.
En helt annan typ är operaregissören Simon som inte "vill leva sitt liv som en råtta" och som med självklar rätt gör beställningar till hotellrummet. Han tar vad han behöver för att få fysisk och kreativ förlösning. Han kommer från en annan samhällsklass och har ett helt annat självförtroende än de övriga.
Just en osympatisk operakonstnär skildrade Lisa Langseth även i "Den älskade" där den unga Katarina förälskar sig i "Den Store Dirigenten", i det kulturella kapitalet.
- Jag kan förstå den här mannen. Han har en stark verkställande förmåga, han är inte intresserad av självanalys. Som skådespelare måste man kunna försvara sina karaktärer. Vi har försökt förstå och bena ut. Däremot behöver vi inte försvara dem som människor, det är upp till omvärlden att döma.
Maktfrågor intresserar Lisa Langseth även om det slagit henne att hon sysslar mycket med gränser, eller bristen på dem. Har vi någon inre moral, oberoende av omvärlden, eller beror våra handlingar helt på vad vår kultur accepterar? Själv lutar hon åt det senare.
Fotnot: "Pleasure" har premiär i Östersund den 6 februari. Rollerna spelas av Jakob Tamm, Iso Porovic, Ingmar Virta och David Weiss.<\c>
- Ofta säger man att det är bra att gå över gränser, men det behöver inte alls vara bra. Det svåra nu är väl att sätta gränser. Jag säger som Simon i pjäsen, "efter postmodernismen finns inga gränser". Det finns en frihet som är skrämmande, som kanske inte ska kallas frihet utan total gränslöshet. Jag säger inte att det var bättre förr, men ju större världen blir desto svårare är det att se gränserna.