Under andra världskriget var Kurt Vonnegut krigsfånge i Dresden. När hans soldatkollegor bombade den gamla kulturstaden var kriget redan avgjort.
Kylrum under jord
Vonnegut jobbade i ett kylrum för kött under jord, vilket räddade hans liv. När han kom upp var staden ödelagd och 130000 människor döda. Först 28 år senare, drabbad av insikten om att soldaterna egentligen var barnungar, visste han hur han skulle skriva romanen som blev hans mest kända.Om det berättar han i sin sista bok, "Man utan land". En samling samhällskritiska texter med humoristisk udd, som kom på svenska i fjol och som även den sålt i stora upplagor.
I ett USA där kritiken mot Irakkriget blir allt intensivare vänder sig generationerna åter till Vonnegut, som förklarade att det var George W Bush som fått honom att fatta pennan ännu en gång.
Det var vårt drogmässiga förhållande till bensin, vårt "termodynamiska röjarparty på fossila bränsen" som upptog honom. Vonnegut skrev till en början science fiction men övergick alltmer till samhällssatir, även i pjäser som "Habby birthday, Wanda", om två krigshjältar som släppt atombomben över Nagasaki. Innan han började skriva på heltid hade han en varierande karriär.
I Cape Cod, Massachusetts, försökte han, utan framgång, sälja Saab, vilket enligt honom själv var förklaringen till att han aldrig fick Nobelpriset: "Svenskarna har korta snoppar men långa minnen", skrev han.
Kurt Vonnegut avled på onsdagskvällen i New York. Han drabbades av en hjärnskada efter att ha fallit illa för flera veckor sedan och återhämtade sig aldrig, uppger hans fru Jill Krementz för New York Times.