Dagen innan TT Spektra träffar Cecilia Bartoli har hon sjungit i Göteborg, och fått fyra inropningar. Några dagar senare kommer hon att stå på scenen i Stockholms konserthus, med samma resultat. Det är samma sak vart hon än kommer. Hon försöker - föga framgångsrikt - att framstå som blygsam.
- Man kan inte ta det för givet. Man hoppas varje gång, fast man vet inte. Varje gång det händer tänker jag "okej, de fattade grejen", säger Cecilia Bartoli.
Men visst kan hon ta det för givet. Hon har turnerat i ett och ett halvt år med repertoaren från skivan "Opera proibita", och succen upprepas vart hon än kommer.
"Opera proibita" har blivit en framgång nästan utan motstycke. Naturligtvis på grund av henne själv: hennes röst uttrycker de minsta nyanser, samtidigt som den kan dundra på i de mest rasande fortissimon.
Kreativt förbud
Men också på grund av själva iden: att tolka tonsättare från den tid då opera faktiskt var förbjudet i Rom. Av rädsla för folkets reaktioner förbjöd Vatikanen opera under några år i början av 1700-talet. Men naturligtvis kan man inte stoppa musiken. De skrev oratorier i stället, alltså operamusik, fast utan kulisser, kostymer och skådespel.- Vissa kardinaler motsatte sig förbudet. De tänkte att "om vi har stora kompositörer i Rom, måste de få arbeta". Så de skrev sakrala libretton, för att musiken skulle få framföras.
Resultatet är ändå slående dramatiskt. Alla känslor från operan finns där - passionen, sorgen, glädjen, ilskan - men de är lätt maskerade till sakrala stycken.
- Förbud är alltid dåligt. Men samtidigt börjar folk tänka i nya banor, skapa på ett annat sätt. Visst var opera förbjudet, men den här musiken är opera, säger Cecilia Bartoli.
Just att hitta det oväntade i den klassiska repertoaren har blivit Cecilia Bartolis signum. Hon har bland annat gjort en hel skiva med Salieri (ja, den Salieri), grävt fram närmast okända operor av Vivaldi och lanserat den sorgligen förbisedda kompositören Christoph Willibald Gluck.
Tidstypisk romantik
- Om man ska göra en cd måste man veta varför man gör en cd. Annars är det ingen mening: man gör en bra konsert och sen går man hem. Har man ett projekt kan man berätta en historia, något som kommer från din själ. Inte från kontraktet mellan ditt skivbolag och dig.Och nästa projekt då? Enligt skivbolaget är det en väl förborgad hemlighet, men det har uppenbarligen inte nått fram till Cecilia Bartoli.
- Jag skulle vilja säga att det handlar om den romantiska tiden, men på ett nytt sätt. Låt mig förklara: romantisk musik, som Rossini, är vi vana vid att höra med moderna instrument. Jag vill återupptäcka den med tidstypiska instrument. Lite som man har gjort med barockmusik tidigare; nu är det ingen som lyssnar på barockmusik med moderna instrument.