- Det finns läsare och kritiker som funnit min roman smaklös och vulgär. Men det har jag bara struntat i.
Carsten Jensen kränger lite bakåt i karmstolen och skrattar hest. Det har han råd med.
Att lyssna till honom är inte som att läsa hans vindlande roman med kannibaler, himmelsfärder och magiska möten på isande hav. Men även under en intervju är han en berättare.
Med "Vi, de drunknade" har han skrivit en roman som fått också ovana läsare, däribland gamla sjömän, att sluka en bok på 700 sidor ("...och få en stor upplevelse av det, det är ta mig fan en seger") och en kritiker på danska Information att, faktiskt, avsluta sin recension med ett "hurra".
Romanen spänner över tre generationer sjömän och tre krig. Från mitten av 1800-talet till fredsdagen efter andra världskriget.
- Marstals symbol är gråsparven. Sparven är överallt, och så är det också med marstalare. De flesta människors identitet är förbunden med ett ställe, men deras med att de åker till alla ställen i världen.
Den som läst Carsten Jensens reseskildringar och kulturartiklar, ibland översatta till svenska i Dagens Nyheter, känner igen hans kritik av dagens Danmark.
- I dag fokuserar danskarna på att deras rötter ligger i bondenationen. Det hör samman med en nationalistisk upprustning. Med en självupptagenhet och en självtillräcklighet som handlar om att vända världen ryggen för att den blivit för svåröverskådlig och ångestframkallande.
- Man gjorde ingen skillnad på människa och djur när det kom till sjömän. Det är ett sätt att dö som undandrar sig alla de där ritualerna som ska försona oss med döden. Det blir ett förfärligt tomrum i hjärtat. Jag tänkte lite att det jag gör med den här boken är att dra hem alla de döda, och ge dem en gravsten.
- Det är ju på sätt och vis berättelsens funktion, att ge meningslösheten en mening, att ge formlösheten en form. Så att vi inte blir uppslukade av oändligheten.
- Hon kunde inte ha kommit tidigare i historien, andra världskriget gör något mycket dramatiskt med könsrollerna, hon är där för att visa att de är just historiska och inte ligger i generna.
- För mig har det här varit en upptäcksresa in i traditionell maskulinitet, en livsstil som man inte finner i moderna samhällen. I dag finns ju fortfarande en maskulinitet som är uppbyggd kring aktiviteter som fotboll och öldrickning. Det har aldrig intresserat mig. Min dotter sa en gång, "far, du är inte som andra pappor". Det tyckte jag var fint, även om jag först var lite rädd för att det skulle vara en kritik.
Carsten Jensen ville skriva för läsaren och vara sann mot berättelsen. Inför sitt arbete plöjde han 1800-talsförfattarnas romaner om livet på sjön och blev påmind om hur Melville, London och Stevenson kunde skriva romaner som spände över alla genrer, samtidigt.
- I dag har romanerna bantats ner till tändstickor, till subgenrer, och det accepterar jag inte. Jag vill ha det hela tillbaka igen. Det ska vara spänning och action, det ska vara psykologiskt igenkännande mellan ett älskande par. Det ska vara barnskildringar. Jag ville skriva en roman som är som livet självt.
Fakta: Carsten Jensen
Född: 1952 på i Marstal.
Bor: I Köpenhamn, sommarhus i Marstal.
Bakgrund: Journalist, kritiker, författare och tillika adjungerad professor i kulturanalys vid Syddansk Universitet. Är som författare, fram tills nu, mest känd för sina reseskildringar. Aktuell: Med romanen "Vi, de drunknade" som är hans tredje och därtill något nytt i hans författarskap. Bara i Danmark har den sålt i 100 000 exemplar och därtill vunnit Danske Banks litteraturpris.