- Jag förstår inte Blair, han har faktiskt en hjärna. I Bushs fall vet jag inte. Men Blair? Jag vet inte vad som hänt med honom. Han säger att han är fullständigt övertygad. Men det duger inte. Han får tro vad han vill men han hade fel. Han tror att hans övertygelse gör det helt ok men du kan inte styra världen genom att säga att du har rätt hela tiden.
Ett stort äventyr
Robert Fisk är på Sverigebesök för att hålla föreläsningar. Men också för att prata om sin bok, 1175 sidor tjocka "Det stora kriget för mänskligheten: kampen om Mellanöstern".Mellanöstern är Robert Fisks liv. Men från början inte av eget intresse.
- Det var inte jag som valde, det valdes åt mig.
I mitten av 1970-talet arbetade han på tidningen The Times och den dåvarande korrespondenten i Mellanöstern hade gift sig med en miljonärska. Beirut, med det pågående inbördeskriget, var inget ställe att bosätta sig på för ett nygift par. Fisk erbjöds därför Mellanöstern av sin utrikesredaktör med orden: "Det blir ett stort äventyr med massa sol".
- Han hade rätt om det andra. Jag var 29 år och erbjöds världens största berättelse. Det som förvånar mig är varför jag stannat.
Utgångspunkten i boken är faderns medverkan i första världskriget, av britterna även kallat Det stora kriget för mänskligheten.
Han valde medvetet den titeln till sin bok, eftersom segrarmakterna Frankrike och Storbritannien efter kriget ritade upp gränserna för Nordirland, Jugoslavien och det mesta av Mellanöstern där många blodiga konflikter skulle födas.
- Jag har tillbringat hela min professionella karriär med att bevaka de tre platserna och sett folk brinna. Det måste väl vara något fel, eller hur?
exempel, jag insåg inte förrän i slutet av boken, i hur otroligt dålig dager han framstår. Eller Saddam som kommer ut som ett fullständigt vilt monster. Boken är verkligen förödande mot dem och de övriga arabiska diktaturerna.
Det låter nästan som om Fisk förberett ett försvar mot kritiken att han skulle vara proarabisk, en stämpel som framför allt amerikanska kritiker satt på honom.
- När jag ser människor i Qana slaktas, oskyldiga palestinier dödas i flyktinglägren Sabra och Shatila, skriver jag om dem av medlidande. Det innebär inte att jag är proarabisk eller pro-någonting annat.
Letar efter motiv
Det var framför allt efter terrorattackerna den 11 september som Robert Fisk hamnade både i rampljuset och skottgluggen. Hans fråga varför de 19 mördarna i planen hade attackerat just USA föll inte i god jord.- Jag blev attackerad för det. Men det var också mitt syfte. Ju mer du attackeras, desto mer lyssnar folk. Frågan var tvungen att ställas.
Men att göra det innebar också, enligt Fisk, att man blev tvungen att diskutera USA:s politik i Mellanöstern och det är ett ämne som man inte kan diskutera i amerikansk media.
- Om det sker ett brott så brukar polisen först titta efter motiv. Om du har ett sånt brott mot mänskligheten som 11 september var, varför ska vi då inte kunna leta efter motiv?
Fyller 61 år
Trots sin glöd för Mellanöstern är Robert Fisk medveten om att han inte kan hålla på hur länge som helst.- Jag fyller 61 år i juli. Jag tror inte att jag kommer vilja rusa ner till södra Libanon när jag är 71 eller 81. Och jag måste bestämma mig för vad jag vill göra framöver.
Han har skrivit kontrakt för ytterligare en bok, Den ska handla om Bosnien men även om Irak och Afghanistan.
- Boken startar där den här slutar - i den irakiska öken. Men på många sätt blir det en helt annan bok.
Kanske kommer han nysta vidare i sin pessimistiska syn på Mellanösterns framtid, som han grundar i sin syn på politiker och deras visioner.
- Jag tror att politiker i dag försöker genomföra en politik som de tror är smart, inte den folk vill ha. Irakierna bad inte om att bli invaderade. Vi beslöt att de ville bli det.