Tankar om folkmusik och svenskhet

Vad är svenskhet? Med tankar kring den frågan inleddes i går Piteås första folkmusikfestival, som är ett gemensamt arrangemang med Dokumentärfilmsdagen. Lars Farago från Riksförbundet folkmusik och dans, RFOD, uppmanade folkdansare och folkmusiker att diskutera begrepp som "svensk kultur" och "kulturarv".

Arrangörerna Dan Engman och Emma Björling flankerar Lars Farago som kom till Pite Folkmusikfestival och delade med sig av sina tankar om svenskheten.

Arrangörerna Dan Engman och Emma Björling flankerar Lars Farago som kom till Pite Folkmusikfestival och delade med sig av sina tankar om svenskheten.

Foto: Erik Westergren

ÖJEBYN2010-11-19 06:00
Heldagsupptakten till Pite folkmusikfestival hölls på Framnäs folkhögskola, med en djupdykning i den moderna folkmusikens mest aktuella frågor.
RFOD:s förbundssekreterare Lars Farago delade in dem som debatterar svenskhet inom folkmusik och folkdans i två läger.
- Ibland säger jag själv att jag dansar svensk folkdans, men egentligen tycker jag att det är ett dåligt begrepp.
- I det här sammanhanget passar nordisk bättre än svensk, inledde han sin föreläsning för en skara åhörare som både var speciellt inbjudna och som själva
anmält intresse.
Lars Farago slog fast att det inte finns någon folkmusik eller folkdans med ursprung endast i Sverige, så renhetsbegrepp som "genuint svenskt" eller "specifikt svenskt" tog han avstånd ifrån. Samtidigt poängterade han att sådant som är lätt att känna igen, en polska till exempel, visst kan få kallas en svensk polska.
- Annars skrämmer vi bort folk, det handlar ju om gemenskap och identitet. Men det finns två läger med var sitt paket kring det här och kommunikationen däremellan är tyvärr nästan obefintlig, sa Lars Farago.
Gammalt och nytt
I den ena sidans paket placerade han begrepp som ursprung, ren, stat/nation/folk, oföränderligt med ett musealt synsätt på rätt och fel, bevarare, samt konstnärlighet.
I det andra paketet återfinns begrepp som igenkännbart, plats och individ, levande influenser och dynamik, förnyelse, samt social gemenskap.
- Vi behöver både traditionalister och förnyare inom folkdansen och folkmusiken. Utan de som bevarar och återupplivar gamla traditioner skulle vi inte ha någon genre som kan kallas folkmusik.
-Men den skulle heller aldrig utvecklas om inte en enskild individ kan bidra med sitt eget sätt att spela.
Stärkande utmaning
Lars Farago har varit aktiv folkdansare sedan slutet av 1960-talet.
Han anser att vad genren mest behöver nu, när Sverigedemokraterna försöker kidnappa den svenska folkmusikrörelsen, är dynamik.
- Den finns i en kombination mellan de här två synsätten . Om vi vill att folkmusiken ska leva måste vi leka med genregränser. Själv hoppas jag att Folk- och världsmusikgalan släpper in hiphopen i år.
- Det finns en god och en dålig nationalism. Den goda är inkluderande, den dåliga är motsatsen.
Lars Farago uppmanade sina åhörare att skaffa sig medvetenhet om vad de själva och andra menar med olika begrepp och framför allt vilket tidsperspektiv som gäller.
- De nu aktuella nationella strömningarna i landet kommer att ge upphov till många roliga debatter och det är en utmaning som i längden kan stärka oss folkmusiker och folkdansare.
- Så diskutera allt vad vad ni orkar, men glöm inte att spela och dansa också, uppmanade Lars
Farago sin åhörare.
Festlig dag
Nästa föreläsare, Bengt Martinsson, pratade om dansen i Norrbotten och han hustru Elisabet Martinsson om folkdräkter. Landstingets kulturansvariga, Elisabet Lax och Kristina Bergström, medverkade också och pratade om kulturkofferten och landstingets nya kulturplan.
I dag fortsätter folkmusikfestivalen med Dokumentärfilmsdagen, samt kortkurser i allt från folklig stämsång till balkandans. Kvällstid blir det konserter.
Dessa delar av festivalen hålls på musikhögskolan och Studio Acusticum.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!