Sagor på pitemål

Videon är inte längre tillgänglig

Identiteten blev extra viktig för Daniel Engberg när han flyttade till Stockholm, där han bott i 17 år. Han är uppvuxen i Yttersta och har inte pitemål som första språk, men det har många i hans släkt så han har alltid förstått det.

– Som adopterad med kroppsligt ursprung från Sydamerika började mitt intresse för norrbottnisk kulturhistoria i samband med flytten söderut, säger Daniel Engberg.

Han tillägger att fördomarna om hans utseende, samt hur en norrlänning förväntas vara och låta, väckte hans nyfikenhet kring begreppet språklig identitet.

Viktigt arv

När hans dotter föddes hade han lärt sig prata Pitemål så väl att han konsekvent kunde gå in för att göra henne tvåspråkig.

– Språket är en viktig bärare av vårt kulturarv. Förlusten vore enorm om Pitemålet, med sin språkliga särart och sitt ursprung i fornnordiskan, försvann i dagens slätstrukna svenska, säger Daniel Engberg.

Hans dotter är nu fyra år och växlar obehindrat mellan pitemål och svenska beroende på vem hon talar med.

– Min bok ligger rätt i tiden. Det har visat sig att det inte bara är jag som känner så här. Språket är ett kulturarv som sticker ut, många är intresserade.

Variationer med

"H.C Andersen- Bäst-söjjen. Övversätt dell pijtmåle bårte en Ängbäsch-Dannäl" har tryckts i knappt tusen exemplar och innehåller tolv av de klassiska sagorna. "Den fula ankungen" har till exempel översatts till "Läjjd-anka" och "Kejsarens nya kläder" till "Nojj-kleeda tjäjjsarnsch".

– Språkliga variationer har jag försökt ta med, för Pitemålet talas ju lite olika i olika byar. Det är det som är det fina med ett fritt språk, säger Daniel Engberg.

Han tillägger att stavningen inte heller alltid är konsekvent på grund av det.

Kanske uppföljare

Daniel Engberg hoppas att boken kan inspirera fler att tala pitemål och har insett att bästa sättet är att börja med de små barnen.

– Kanske fortsätter jag med böcker för ännu mindre barn, pekböcker och lättare böcker.

Kommunalrådet Helena Stenberg, affärsinnehavaren Karin Källström, samt Pitemålsakademins styrelseledamöter Eva Johansson, Birger Eriksson, Jan-Olof Hedström och Britt Fäldt närvarar när Daniel Engberg för första gången presenterar den färdigtryckta boken.

–  Fantastiskt att vi får bära med oss en sådan här skatt. Själv är jag inte så bra på att prata pitemål trots att jag är från Munksund, säger Helena Stenberg.

Redan efterfrågad

Pitemålsakademins ordförande Jan-Olof Hedström har personligen fått erfara att det är inne med dialekter nu:

– Jag är från Alvik och uppvuxen med pitemål, men har pratat svenska med mina barn. Nyligen sa min vuxna son till mig att jag berövat honom pitemålet. Hur gottgör man sådant? undrar han och får samstämmigt svar:

– Genom barnbarnen.

Karin Källström som ska sälja den nyöversatta sagoboken i sin butik, säger att hon har mött stort intresse på förhand. Som det anstår en sagobok är den illustrerad i färg, av Marie Kerttu. Linnea Norberg står för den grafiska designen. Boken är försedd med såväl förord som efterord, både på pitemål och engelska.