Naturen är en källa till inspiration, glädje, återhämtning och lugn. Flera av tavlorna som möter besökarna speglar en kärlek till lugnet, kravlösheten och tystnaden som han mött så väl i skog och mark i Piteå som i Muddus nationalpark.
.
Det är en riktig naturälskare som låter 94 alster i en rad olika tekniker ta plats i utställningshallen ovanpå Öjebyns bibliotek, men också en person som ser till de inre landskapen.
Här finns närmast fotografiska naturskildringar och även diton kryddade med sagoväsen. Här finns smått psykedeliska fantasimotiv och mycket annat. Robin Nyström breddar det målade med mer tredimensionella tavlor och rena skulpturer av tillvarataget material – från förolyckade ljuslyktor till kråkfåglars kranier. Kort sagt, han tycks inte väja för någonting.
– Det är mycket som är lite galet och som sticker ut. Det behövs mer av det. Det lyser upp och man kan bli glad. I vardagslivet kan allt snurra på och kännas grått, då behövs det som törs och får vara annorlunda.
Gemensamt för många av alstren är färgrikedomen.
– Jag tycker om det färgstarka. Mycket här är också, du vet, annorlunda. Vi kan få vara annorlunda, en färgklick i massan, att ge utrymme och acceptans för det som är annorlunda.
.
En känslomässigt tuff tid för några år sedan omfattade separation, utbrändhet och byte av yrkesbana.
– Utifrån det har konsten blivit viktigare, både som terapi och en passion. Det här är ett behov och en stor del av mig själv.
Konsten hjälper honom att knyta an till den lilla grabben i sig själv – och vice versa. Där orden inte alltid räcker till kan konsten ta vid som uttryckssätt.
Vad lägger du i titeln på utställningen?
– Att döden på något i ditt liv, en relation eller en föreställning till exempel, kan bli källan till någonting nytt och fantastiskt. Att döden är livets port; tanken är att döden inte är en slutdestination. Det är en transformation som äger rum hela tiden. Döden och livet samsas.
– Det mörka och smärtsamma är också en del av tillvaron som inte behöver förnekas och skuffas undan. Det kan skrämma mindre om vi vågar titta på det på ett annat sätt.
Han nämner den egna separationen som ett exempel, att kärnfamiljen "dog", men att det ändå blev bra i slutändan.
– Det är en transformation som hjälpt mig och mina söners mor att utvecklas på olika håll, att hitta en ny relation som bästa vänner med gemensam intention för pojkarnas bästa möjliga.
.
Vid sidan av en del av verken kan besökarna även läsa Robins dikter och andra texter, på både svenska och engelska. Utställningen, som pågår till och med 22 februari, är hans första. Känslorna är blandade.
– Det är som att gå ut naken och sårbar.
– Att jag tar mig mod att ställa ut är till stor del för att visa sönerna vägen. Vikten av att våga tro på sig själv och sträcka sig efter sina drömmar. Även om de avviker från borden och mainstream.
– Utställningen blir att ta det ett steg till. Vågar jag dela med mig kan det ge något åt någon annan.
Han pekar mot en vägg med lite mörkare alster.
– En del kan känna ”så kan jag också må”. Vi är inte ensamma.
.
Robin Nyström har lämnat ”ekorrhjulet” och hittat en ny växel i tillvaron. Han vikarierar inom kommunens flyktingverksamhet och har även startat egen firma som massör.
– Det finns likhet mellan konsten och massage, att kliva tillbaka i ett lugn och jobba intuitivt med händerna. Det tycker jag om.
I kombination med sina jobb läser han andra året vid konstlinjen på Framnäs, vilket han säger gett honom ny inspiration och stort utbyte.
– Min dröm är att fortsätta som jag gör. Framgång och rikedom är subjektivt. Jag lever i självvald enkelhet. Jag har sänkt min standard, men min rikedom är att jag äger mer av min tid och kan göra mer av det jag vill göra. Jag drömmer om att göra mer av det. Självklart vore det kul om fler får ta del av och förhoppningsvis berikas av min konst.