Jazzsång förenar Öjebyn och Zürich

Marianne Racine Granvik har sina rötter i Haparanda, men har bott i Schweiz i 25 år på grund av kärleken till en arkitekt vid namn Daniel Racine som hon har två nu vuxna barn med.
- Som tur är är han musikälskare, säger hon som en av förklaringarna till den hållbara relationen.
Länk Zürich-Piteå
De senaste tio åren har Marianne Racine återvänt till musikerkollegor i Norrbotten allt oftare och det var genom Kicki Enqvist, jazzsångerska och lärare på kommunala musik- och dansskolan i Piteå, som Emma Asplund kom i kontakt med henne.
- Nu går jag andra och sista året på jazzlinjen som Arne "Basse" Hagström är profilansvarig för. Det var han som organiserade hela grejen med Marianne, säger Emma Asplund som gillar möjligheten att få nya intryck av en tillresande lärare.
- Det är bara jag som har en som kommer så långt bortifrån. Hon stannar cirka en vecka varje gång och vi håller på en och en halv timme om dagen ganska intensivt.
Marianne Racine undervisar även de övriga på jazzlinjen, samt eleverna på folkmusiklinjen, i ensemblespel.
- Basse frågade om jag ville jobba med en rätt avancerad elev och med ensemblerna.
- Man kan väl säga att jag kommer och gör en punktinsats. Emma är verkligen intresserad av den genuina jazzgrejen.
Skivsläpps-spelning
Marianne Racine gick fyra år på Framnäs i sin ungdom och är utbildad till klassisk pianist. Under efterföljande sex år i Stockholm kom hon allt mer in på jazzen och i Zürich arbetar hon på musikhögskolans jazzlinje som sångpedagog. På fritiden skriver hon låtar och musicerar - både i studio och på turné - med sina två schweiziska grupper. Den ena är Tuliaisia som blandar svensk folkmusik och jazz och den andra är en jazzkvartett som spelar standardlåtar.
- Det är ur kvartettens senaste alldeles nya skiva som vi hämtar låtarna för spelningen på Krokodil. vi har inte ens hunnit ha releaseparty för den hemma i Schweiz, säger Marianne Racine som i eftermiddag spelar med basisten Basse Hagström och gitarristen Harri Ihanus.
Söker allt - nästan
Att pendla till Norrbotten då och då säger hon sig bara må bra av.
- Det är skönt för mig att komma bort från vardagen då och då och så är det nyttigt att kunna jämföra hur musiklivet fungerar här och där. Jag måste säga att nivån i Norrbotten är precis lika hög som i Mellaneuropa. Och här på Framnäs är stämningen unik, säger Marianne Racine.
Emma Asplund håller med om det sista:
- Vi har en bra kombination i vår årskull och alla är motiverade därför att lärarna är så engagerade, ingen tillåts lata sig.
-Det är först nu jag börjar förstå vad jag egentligen vill göra, men det finns mycket kvar att utforska. Efter det här ska jag söka både till andra folkhögskolor och till musikhögskolor. Men inte till Piteås, jag vill se något nytt!