Det blir både äldre och yngre ansikten på Karlberg i år. Exempelvis Greger Lindblom, som märkts i revysammanhang tidigare, Petra Viklund som varit med de senaste åren ute på Karlberg och Agnetha Bryggman som gör sin första dag i ensemblen en gråtrist kväll när ensemblens entusiasm nästan självantänder.
– Det är många starka krafter och ingen regissör. Nog kommer vi att gå i clinch, men det är en rolig utmaning, säger Magnus Cleve.
– Vi är ett nytt gäng och har inte hunnit lära känna varann än, men det bubblar bara. Vi ska jobba mycket med att man själv får forma sin roll, säger Åsa Ivarsdotter.
Hon och Siw Öhman har jobbat mycket ihop och gläds över återföreningen.
– Det är jätte, jättekul, säger Siw Öhman.
Assar Pettersson, ordförande för Föreningen Karlberg, håller med.
– Vi har lyckats engagera de två profilerna i Piteå kommun.
Jakt på manus
Det började med en diskussion om gamla tv-apparater när Greger Lindblom satt som kund i frisörstolen hos Siw Öhman. Snart var ett manus på gång. Väl utbyggt ska tilläggas.
– Hä gå’ et jära to tiim om en tv, konstaterar Siw Öhman.
Handlingen utspelar sig i en by i Piteå på 60-talet. I centrum står för två familjer och i synnerhet byns två ”skvallerkäringar” (Öhman och Ivarsdotter).
– Vi får nys om att det ska skrivas en bok om byn och vi tror att den ska handla om oss. Då gör vi allt vi kan för att komma över manus och stoppa boken. Bokförläggaren (Petra Viklund) dyker upp, en person som är klädd i herrkläder men rör sig på ett märkligt vis. Vi driver med könsroller. Männen i byn blir väldigt osäkra på hur de ska förhålla sig till personen. Allt är inte som det verkar, berättar Åsa Ivarsdotter.
Siw Öhmans karaktär är den som smider planer, medan Ivarsdotters, inte är lika slipad. Hon älskar dessutom ”doppes” och återkommer till ämnet i tid och otid.
Personer och fenomen från ett dåtida Piteå kommer också att finnas med på ett hörn.
– De som spelar måste ju känna för det de ska säga, annars går det inte, säger Greger Lindblom.
60-talet är en tacksam tidsepok att välja musik från. Låtarna får nya texter av Åsa Ivarsdotter och hon ger ett snitsigt smakprov på hur hon lånar Lena Anderssons gamla hit ”Är det konstigt att man längtar bort nån gång”, klär den i pitebondska och ger den ett helt annat sammanhang.
En viss faktor av ”cliffhanger” finns med på slutet av föreställningen. Om det skulle bli läge för en fortsättning, men än så länge planerar man bara för en säsong med den här konstellationen.
Livekänsla
Karlbergsteatern, som kommer att manifestera jubileet bland annat genom en särskild midnattsföreställning, har varit med om en rejäl resa, från historiskt drama, via folklustspel till mer kabaréartat material. Lättsamt material har gått hem bättre hos publiken.
– Det här är en jättebra fars, säger Stefan Alenius.
– Scenen inbjuder till fars. Man kan komma utifrån med fordon, ett plan kan flyga förbi. Det blir mycket ”live”, säger Åsa Ivarsdotter.