Det är mycket färg och många härliga profiler som fyller konsthallen när utställningen får premiär på måndag.
– Jag tycker att jag målar på ett sånt sätt att de här nästan finns. Jag gör dem mer groteska eller aparta, säger Jan Berg.
Han är pensionerad skogsvårdskonsulent, ursprungligen Luleåbo, men har även bott i Västerbotten. I dag är han bosatt på Strömnäs. Han har målat sedan han var barn. Akvarell blev för "rinnigt" och av oljefärg fick han ont i huvudet. Akryl fick det bli.
– Man hinner inte mer än vända sig om så har det torkat. Akryl passar mitt temperament.
Tidigare målade han dramatiska maritima motiv, men tyckte inte att han var tillräckligt bra.
– Det här är mer svårsålt än det maritima, trots att jag tycker att det här är mer konst. Jag gör det här för att det är roligt. Får man sälja en tavla då och då får man vara glad.
Han har alltid tyckt om att måla människor. Ett signum är den rad av små knappar många av figurerna har på kläderna. Än tydligare är den "fjutt" han sätter uppe på huvudet på var och en av sina karaktärer.
– Det är ett märke, att det är jag som har målat säger han och skrattar till.
En mer kubistisk figur för tankarna till välkände konstnären Erling Johansson.
– Jag har målat honom, en stor tavla som jag har hemma, med baskern och hans långa hår. Han tyckte att det blev jättebra, men jag försöker inte imitera honom.
Många av figurerna är inspirerade av personer han sett i verkliga livet. "Östermalmsblått" är en gammal dam med blåaktig hårfärg som gick omkring och handlade på Östermalm. En annan "Rökerskan" är en grå och glåmig dam som stod utanför Gallerian i Piteå och rökte.
– "Det blir ett fint motiv", tänkte jag och gjorde henne.