Under samtalet är det en riktig kulturpersonlighet som träder fram. Under uppväxten i Finland visade sig begåvningarna. Marjatta Takkinen sjöng i orkester och vann som första kvinna en amatörteatertävling i Tammerforstrakten.
Hon tyckte tidigt att det var roligt att uttrycka sig i bild.
– Men jag fick inte rita eller läsa böcker. När jag gjorde det sa mamma att jag skulle städa trappan eller hämta vatten. Man skulle vara duktig och jobba.
Det var först efter att ha flyttat till Piteå med familjen, en bit upp i vuxen ålder, som konsten kom in på allvar. Hon gick fyra år på konstlinjen i Sunderbyn.
– Utanför hemmet var det den bästa tiden i mitt liv. Man fick träffa likasinnade och vi hade jättebra lärare.
Marjatta Takkinen var med och startade konstgruppen Ådran i Piteå. Hon har även jobbat som konstpedagog, varit bildlärare på Framnäs, haft kvällskurser och egen konstverkstad i Piteå. Hennes konst finns både hos privatpersoner och i offentliga miljöer.
På den aktuella utställningen, som pågår till och med fredag, syns även ett par keramikpjäser som hon både har drejat och dekorerat. En period i sin ungdom jobbade Marjatta Takkinen på Gustavsbergs porslinsfabrik, också det en av hennes favoritperioder.
– Jag ritade egna mönster på tallrikarna. Jag är ganska bra på det. Det blev en trave och en morgon var den borta. Sedan kom en kvinna i vit rock och lade armen på min axel och sa ”nu Marjatta följer du med till målarsalen”. Jag fick börja lära mig att måla porslin. Sedan var jag där i ett år och gjorde det. Samtidigt jobbade Stig Lindberg och Lisa Larsson där, på översta våningen.
I varierad teknik ställer Marjatta Takkinen ut en mängd uttryck. Besökarna får se kroki och stilleben, färgglada naturmotiv och fria fantasier.
Det är mycket känslor och tankar bakom verken. Bilderna är hennes identitet berättar hon. Vid tavlan ”Rädslan” säger hon att det är viktigt att våga visa sig rädd, att vara ömsint och känslosam mot omgivningen. Vid en mäktig undervattensmiljö berättar hon om hur fascinerad hon var av naturen under vatten när hon snorklade under resor till Röda Havet.
– Jag vill gärna berätta någonting med bilder, inte bara att det ska vara vackert. Det jag målar kommer inifrån.
Sedan hennes man dog för några år sedan har hon inte haft penseln i sin hand. Han tog någonting med sig, säger hon. Däremot har hon hittat andra uttryck. Hon har virkat, stickat och skapat med garn och tyger.
– Alltid hittar jag på någonting roligt. Skapandet ska vara rofyllt. Det får inte stressa mig, att ”nu måste jag göra det och det”. Jag gör bara det jag har lust till. Det måste vara någonting härligt.
– Jag blir harmonisk och mår bra av det jag gör. Jag mår alltid bra när jag skapar.