Han har varit trummis i Sofia Jannoks band i sju år. Bandets första skiva grammisnominerades för övrigt också, men brädades av Sofia Karlssons ”Svarta ballader”.
Eget språk
På aktuella skivan ”Áhpi” har kontrabasen bytts ut mot elbas och elgitarr har kommit in i bilden.
– Det har blivit en nytändning. Det var roligt det här.
Han gillar ”Áhpi” jättemycket, särskilt att spela låtarna live. Han uppskattar att han får vara med och forma låtarna i grunden.
Vad säger du om din del i Jannoks band?
– Jag är väl någon sorts trygghet. Jag har ju ändå varit med i många år. Vi känner varandra extremt bra efter att ha varit ute på vägen så mycket. Rent musikaliskt har vi hittat varandra väldigt bra. Jag har blivit puktrummis i det här bandet. Sofia hatar ju cymbaler (skratt). Det var föremål för diskussion de första åren. Jag älskar cymbaler och tycker att man kan ha det till allt. Det är lite cymbaler på skivan.
– Sofia kommer från en annan musikalisk bakgrund. Det pratas inte i musiktermer, som andra kan snöa in på. Det är mer känslor man jobbar med.
Det låter kul.
– Det är grymt kul och det var väldigt speciellt från början. Hon beskrev ett ställe: ”Spela mer så här”.
En geografisk plats?
– Ja, eller hur någonting ser ut eller hur någonting är, i stället för att säga ”spela hårt på kagge och virvel”. Jag tror att det är för att hon litar på att vi kan tolka hennes språk.
– Jag förstår ju inte vad hon sjunger förrän hon förklarar. Det tror jag är ganska skönt för publiken också. Hon förklarar ju vad det handlar om, sedan kan man bara slappna av i musiken. Man behöver inte störa sig på att det är låg sång eller att man inte hör texten. Jag tror att det är därför det funkar så bra i Kina eller Kroatien. Det är lika för alla. Ingen fattar, förutom när vi är på hemmaplan och spelar på Jokkmokks marknad eller uppåt.
På världskartan bakom trumsetet hemma i Norrfjärden har han satt upp nålar för alla orter han besökt. Att flyga inrikes mellan spelningar i Kina kändes stort och turnéerna har även tagit honom till bland annat New York och Jerusalem.
– Kina är väldigt annorlunda. De är i starten för turnerande akter utifrån. Mycket kan gå fel och det gör det också, men kulturen verkar vara att man säger ja till allt. Det är fantastiskt att få komma till olika ställen. Det är som en dröm.
Turné blev skiva
Ett turnésamarbete mellan Norrbotten Big Band och Georg och Sarah Riedel (med kända låtar från Astrid Lindgrens värld) ledde till skivan ”Emil, Pippi, Karlsson & Co” som nominerats bland årets barnproduktioner. Som barn- och ungdomsproducent på Norrbottensmusiken var Johan Englund med och styrde upp turnén.
– Det är skithäftigt att Riedel själv är med och spelar bas och har gjort fina arrangemang. Det är en bra skiva, verkligen. Det var kul att det inte bara blev turné.
Får du gå på gala den här gången också?
– Det tror jag inte. Jag har inte den ambitionen heller. Det var kul att se hur det går till, men det är inte så roligt som det låter. Det är säkert roligt för någon att se kändisar om man går igång på det. Förra gången var vi fyra som hade gått gymnasiet tillsammans i Boden som var nominerade för olika grejer. Det var riktigt häftigt.