PP Det är att be om problem att göra ett konceptalbum om den svenska stormaktstiden - på svenska. När en av titlarna, "Lejonet från Norden", dessutom är densamma som på en av Ultima Thules plattor ringer varningsklockorna om chauvinism rätt högt.
Men lugn. Så illa är det inte, och framför allt är inte den kritiken rättvis mot Sabaton. De gör sitt bästa för att visa på krigets baksidor och har till och med tagit hjälp av Lundahistorikern Bengt Liljegren för att det ska bli någorlunda rätt.
Det är dock inte förvånande att just Sabaton som i princip bara gjort plattor om krig, skulle ge sig i kast med ett sådant här projekt. Falubandet har modet att göra det här.
Men ror man projektet i hamn? Nej, inte direkt.
Den svenska versionen (det finns även en engelsk) känns väldigt lökig. Det är inte lätt att skriva bra texter på svenska men det blir både tjatigt och mossigt att lyssna på rader som "hör kanonerna dånar" och "hör en här som marscherar i takt". Fast hur skulle krigsfixerade Sabaton annars kunna skriva om stormaktstiden? Knappast om de ensamma kvinnorna på hemmaplan eller järnexportens betydelse.
Det är lite som med krigsfilmer. Jämför till exempel "Full metal jacket" och "Tunna röda linjen" med "Pearl Harbor". Sabatons berättarförmåga ligger inte på Kubricks eller Malicks plan, snarare på Michael Bays. Med mycket pengar kan man skapa mycket pang-pang.
När Sabaton dessutom står kvar och stampar musikaliskt finns inte utrymme för högre betyg än godkänt.