PP "I hunt alone", "Dogwash", "Double nature", "Mine" och "Angel’s share". Det är några av de hitlåtar som Ralf Gyllenhammar och hans Mustasch skämt bort oss med under sin drygt tio år långa existens. Albumen har däremot blandat och gett med både höga berg och djupa dalar. Den där riktiga albumfullträffen har saknats.
Och nej, den kommer inte den här gången heller.
Men det är inte enda problemet.
Jag saknar hitlåtarna.
Och då blir det här inte så roligt som det brukar vara.
"The challenger" är Mustasch på rutin utan finess och "Morning star" är sömnig.
Öppningsspåret "Speed metal" och framför allt blytunga "Dead again" är få ljuspunkter.