Visuell Odysseen i nutida tappning

Föreställning: OdysseenTyst Teater, Cirkus Cirkör, Teater manuI rollerna: Ipek D. Mehlum, Robert Farmer, Linnea Backgård, med flera. Manus: Anders Duus Regi: Josette Bushell-Mingo Scenografi & kostym: Fridjon Rafnsson Scen: Kulturens hus, LuleåE Teater

Luleå2007-10-19 00:00
Allt är som det brukar när Tyst teater sätter upp Odyssen - men ändå inte. Visst irrar Odysseus runt mellan öarna och träffar cykloper och sirener i sina försök att ta sig hem till sin älskade Penelope. Men i Anders Duus fyndiga manus har Odyssen förflyttats till en påtaglig samtid där kriget mot Troja blivit påfallande likt Irakkriget. Soldaterna påminner en hel del om marinkårssoldater och retoriken doftar av George W Bush. Troja är ett hot mot deras livsstil och därför måste Odysseus ut och slåss i ett krig som egentligen rör äganderätten till den sköna Helena, Menelaos hustru. Det kunde lika gärna ha handlat om olja ...

Passande nog bor också cyklopen Polyfemos på en oljeplattform och är en riktig plåtnicklas medan sirenerna lockar med neonfärgad pornografi och prostitution.

Kvar hemma på Ithaka finns Penelope med den lille sonen och hon får vänta i 20 långa år på sin make. Men hennes rikedom och ensamhet lockar ett följe av friare som blir allt mer högljudda i sina krav om att få gifta sig med henne. Och i Duus tolkning blir de rika charmörerna till stureplansbrats som tigger om Penelopes hand, samtidigt som de ligger med hennes personal. Och ibland blir bratsen närmast stureplansprofiler i sitt beteende.

Inte ens Odysseus kommer undan Duus samhällsiakttagelse och hjälten är inte särskilt hjälteaktig. Här blir hans legendariska list närmast till ett krigsbrott.

Föreställningen riktar sig till både döva och hörande genom en väldigt visuell och fysisk gestaltning. Mycket av dialogen berättas endast genom teckenspråk, men genom Per Arvidssons berättarröst och projicerade texter får den hörande publiken en ingång till scenerna som gör att man kan följa med i handlingen. Men det går inte undvika att det blir "transportsträckor" för den hörande publiken när dialogen sker på teckenspråk. Och ibland tycker jag nog att det blir lite redovisande över sceningångarna.

Men det tas igen genom det starka visuella och fysiska spelet där Tyst teaters mimiska kunnande förenas med Cirkus Cirkörs akrobatik. Ett fantastiskt roligt och absurt ögoblick när detta klaffar till fullo inträffar när Odysseus möter häxan Kirke, som låter grymtande grisar tillverka dalahästar på löpande band.

Ett annat starkt ögonblick är när Odysseus son Telemakos och tjänsteflickan Melanto förälskar sig i varandra. Här blir akrobatiken något mer än imponerande. Den blir en del av handlingen och man lyckas berätta väldigt poetiskt. Och det är ingen tvekan om att Tyst teater och Cirkus cirkör hittat ett lekfullt sceniskt uttryck och ett starkt bildspråk.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!