Utställning som saknar nya uttryck

Erling JohanssonNorrbottens museumPågår till och med 24 septemberE KONST

Luleå2006-07-13 00:00
Det mesta är sig likt när Erling Johansson ställer ut sina målningar på Norrbottens museum för första gången på närmare 30 år. Här finns bland annat de karaktäristiska porträtten med de sprakande färgerna som bidrar till att gestalta individens inre. Det är porträtt av mer eller mindre kända personer som Majlis Skaltje, Tomas Dileva, Carina Rydberg, Lars Wilhelm Svonni och John Suorra.



Med på utställningen finns också den andra delen av Erling Johanssons konstnärskap - bilderna som förmedlar personliga intryck, tankar och känslor från hans värld. Här finns landskapet, musiken och samhället. Graden av expressionism och konstruktivism varierar mellan målningarna. Landskapet får ofta ett renare, mer stiliserat formspråk, liksom hans bilder med musiktema, medan porträtten har sin mer expressionistiska, facettartade form och snabbare penselföring - men de intensiva färgerna är genomgående i hans bilder. Tyvärr hänger porträtten något för tätt och tar ut varandra, medan de andra bilderna fått mer utrymme i utställningsrummet. Mycket av det som ställs ut har också visats tidigare. Bland annat i Kiruna och på Aines konstmuseum för ett par år sedan och för den som sett dessa utställningar är en hel del av konsten bekant.



Det finns dock ett par intressanta bilder som visar på nya teman och ideer hos Johansson, och som inte visats tidigare i länet. Men stilen är förstås oförändrat karaktäristisk.

Intressantast är kanske sviten där Den utbrände I och Den utbrände II, samt Den talande muren ingår, som målats i år. Här sitter en människa i en stol av tegel som smälter samman med en fabriksliknande byggnad med skorsten och figuren tycks förbrännas och förångas genom skorstenen. Det är en närmast maskinell förgörelse av människan som tar form och det är inte utan att man tänker på förintelsens förbränningsugnar när man ser målningarna.



Teglet, väggen och muren som symbol återkommer också i Den vita pianisten och Pianistens färd mot väggen, som om det är på väg att ta tvärstopp för Johanssons figurer. Utbrändheten är också ett ämne som varit alltför påtagligt i samhället under de senaste årtiondena och är ett tema som får sitt alldeles egna uttryck i Johanssons bilder. Och det hade gärna fått vara fler av den här typen av bilder för min del. För även om Johansson är känd och uppskattad av den breda publiken för sina porträtt, hade det varit intressant med en utställning helt fokuserad på det nya i hans måleri.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!