När hon kommer till Luleå har hon en hårddisk fylld med bilder av den globala råkapitalismens framfart. De ingår i boken Avgrunden och som med text av ekonomiske historikern Jan Jörnmark beskriver platser som kapitalet flytt och det tomrum som efterlämnats. Annika von Hausswolff berättar att hon inte är någon dokumentärfotograf och att hon inte gillar att jobba i samarbete med andra. Hon vill inte lämna ut människor hon avbildar.
- Avgrunden handlar om globaliseringens framfart och effekter, om övergivna fabriker och övergivna bostadshus. Jag skildrar det konstnärligt och inte dokumentärt.
Färden i arbetet med boken gick till bilstaden Detroit, den amerikanska bilkrisen offer.
- Detroit är bedrövligt, där finns hela kvarter i totalt förfall med övergivna hus. Det gäller också kyrkor och en domstolsbyggnad. Det var som om de bara gått hem efter jobbet en dag och aldrig återvänt Allt står kvar men är vandaliserat. Domstolsakterna ligger spridda på golvet. Det kändes jobbigt integrationsmässigt att gå omkring och läsa domstolshandlingarna.
Annika von Hausswolff hittade bilderna i de övergivna husen. Hon är traditionalist och arbetar med storformatskamera försedd med vanlig cellulloidfilm, framkallar filmer och förstoringar i kemiska vätskor.
- Det ska gå långsamt och det ska göras så svårt som möjligt, säger hon om sin fotografi.
Hon visar bilder från de övergivna kvarteren i Detroit. Ett civiliserat land som låter en gammal fin kyrka falla sönder, en domstolsbyggnad vandaliseras medan domarens stol står kvar bland drivor av domstolsprotokoll.
Adjungerad professor
Det är möjligt att bil professor också för den som hoppat av gymnasiet. Det gjorde Annika von Hausswolff och nu är hon adjungerad professor i fotografi vid Högskolan för fotografi i Göteborg.
Vägen dit började på ett skivbolag i Göteborg på 1980-talet. Hon började fotografera rockband och fick illustrera skivomslag. Därifrån bar det av till Konstfack i Stockholm och fortsatt fotograferande.
Ofta satte hon sig själv framför kameran, gjorde självporträtt. Hon visar en bild av en ung Annika, tillbakalutad i en fåtölj med en dödskalle l handen.
- Jag har alltid varit fascinerad av existentiella frågor, säger hon om den bilden.
Någonstans på den fotografiska vägen gjorde bilderna i de där gamla böckerna sig påminda. Hon började iscensätta brottsplatser.
- Som ung läste jag Nordisk kriminalkrönika. Hemma fanns det inte så mycket annat än den och Det bästa att läsa. Jag fastnade för bildspråket i kriminalkrönikan, polisens bilder av brottsplatserna.
Så hon arrangerade mordplatser med mordoffret liggande i skogen eller på mage i en våtmark. Ofta nakna kvinnor, sannolikt offer för sexbrott.
- En del tycker att bilderna ibland påminner om Zorns kullor, säger hon om bilden av en naken kvinnokropp sedd bakifrån där den ligger på mage i ett vassbevuxet vatten, en av bilderna i serien som hon gav namnet Tillbaka till naturen.
För sin allra första utställning beställde Annika von Hausswulff den största fotografiska förstoring hon kunde få för 10 000 kronor. Den blev 2,5 meter bred och 1,8 meter hög och den syntes direkt och mest.
- Som kvinna gäller det att synas, säger hon lågmält.
Gammeldags traditionalist
Sedan har Annika von Hausswulff synts och hennes fotografiska format är inte längre bara bokstavligt stort. Hon är nu känd från internationella utställningar, som biennallerna i Sau Paulo 1996 och Venedig 1999. Och även om hon beskriver sig som lite gammaldags traditionalist, så är det trots storformatskamera och kemiskt hantverk med film och fotopapper inte den tekniskt perfekta bilden hon strävar efter.
- Bilden får inte bli för perfekt, det ska finnas kvar något slumpmässigt. Jag vill komma ur fotografiets öde att oftast banga platt på en vägg, säger hon och visar hur hon ibland ställer bilderna på golvet, låter dem luta mot väggen.
Pappa kom från Piteå
Hon visar också hur det till synes enkla kan bli till konst och locka till associationer. Det är en färgbild på en vanlig vardagsrumssoffa, vars kuddar ligger i oordning.
- Jag såg den i ett källarförråd hos en bekant och den måste jag fotografera, säger hon och när hon visar bilden förstår man plötsligt varför.
Och efter Boka och Bild i Luleå bär det av till Piteå för Annika von Hausswulff.
- Pappa kom från Piteå och jag ska besöka min farmors grav för första gången. Jag har inte ätit palt sedan farmor dog, säger hon.
Kanske får vi se en pitepalt som vi aldrig sett den förut om Annika von Hausswulff har sin stora kamera med sig.