J K Rowling har flugit till London från Edinburgh och tillbringat dagen på hotellrummet med maken och äldsta dottern. Det är samma dag som "Den tomma stolen" recenseras i samtliga stora dagstidningar. Men av princip läser hon inte vad kritikerna har att säga förrän senare, när stormen lagt sig.
- Jag har gjort mitt bästa för att undvika journalister och tidningar, det har gått ganska bra. I stället såg vi "Men in black 3", den var riktigt bra, berättar hon för publiken vid sitt enda offentliga framträdande i huvudstaden, ett samtal på scen och en chans för några journalister att ställa frågor.
"Denial marketing"
I Storbritannien har det hittills mest handlat om hemlighetsmakeriet kring boken. Tidningarna har spekulerat kring handlingen och skrivit om de stenhårda villkoren kring de ytterst få intervjuerna; reportrar har bara fått läsa boken inne på förlaget, utan att ta anteckningar. Denial marketing myntades som begrepp när Harry Potter lanserades - ju mer folk vill ha, desto mindre får de.
- Tro mig, jämfört med Harry Potter har det här varit en avslappnad process. Då hände det att journalister fick en timme på sig att läsa boken - det ångrar jag, säger hon, som tidigare har berättat att bara sju personer läste "Harry Potter och dödsrelikerna" innan den nådde handeln, i en upplaga på över 25 miljoner.
Hajp i förväg
Nu lämnar det brittiska förlaget ut den 520 sidor tjocka boken - samma morgon som framträdandet. Förlagets reception är tapetserad med bilder av J K Rowling och omslaget, men böckerna ligger fortfarande bakom lås och bom.
En sådan hajp lär vara omöjlig att leva upp till, men även om de nattliga köerna uteblir har hon trogna läsare, generationer som har vuxit upp med Harry Potter och som följer sin favoritförfattare in i nästa stadium.
- Pressen var enorm när jag skrev Harry Potter-böckerna, två minuter efter att en bok släppts frågade alla efter nästa. Nu intalade jag mig att jag inte behövde ge ut något alls, vilken lättnad, berättar hon.
Lokalt val
"Den tomma stolen" börjar med ett dödsfall i byn Pagford. Där vårdas den brittiska landsbygdscharmen med blomsteramplar, en gemytlig pub och ett vackert landskap. När Barry Fairbrother signar ner på golfklubbens parkering följer intriger - och val till kommunfullmäktige.
- Flera byar gjorde anspråk på att vara det riktiga Pagford redan innan utgivningen. Men jag har svårt att tro att någon ort vill aspirera på den titeln efter att ha läst boken, säger Rowling.
Byn tappar onekligen charm när det framgår hur dess invånare kämpar för att bevara idyllen. Man vill överlåta problemområdet The Fields till grannstaden och slippa barnen därifrån i byns välordnade skola.
Harry Potter-författaren känns igen i de detaljerade beskrivningarna och ett myllrande persongalleri. Finast skildrade är tonåringarna, framförallt Krystal - en utsatt tjej från miljonprogrammet som överlever en missbrukande mamma, mobbning och övergrepp med en extremt tuff attityd.
- Jag mötte barn som Krystal under mina år som lärare. Hon är ignorant, promiskuös och våldsam. Ingen av oss skulle bli förtjust om våra barn började umgås med henne Men jag vill visa attityderna som Krystal möter och som formar henne, berättar Rowling.
Lättsamma svar
Hon möter publiken i elegant klänning, skyhöga klackar och Hollywoodlockar. Hon svarar lättsamt på alla frågor, även när det skulle kunna bränna till.
- Jag har fått höra att jag är modig som skriver om det här, men de tänker inte på att de pratar med en författare vars böcker om en moralisk liten trollkarl har bränts på bål av kristna fundamentalister.
Romanens sociala patos tonar hon, god vän med förre premiärministern Gordon Browns familj, ner - men avslöjar förtjust att hon visst hört vad en recensent kallat boken:
- Ett 520 sidor socialistiskt manifest. Väldigt roligt, men så dumt.
"Den tomma stolen" ges ut på svenska i november.